Fly

Om du var tvungen att resa dig upp och gå, gå nu - raka vägen från ditt hem - vad skulle du bära med dig? Det är rätt många världen över som under sommaren fått ta tag i den frågan på riktigt. Jag tänker till viss del på den stora branden i Västmanland, förstås. Där är det för de flesta lätt att relatera, för de som flyr ser ut som oss, har likadana hus som oss, samma jobb som oss. Jag har förstås sympatiserat med alla dem som förlorat sina hem, sin skog, sina husdjur under den tiden. Och jag har varit glad över hur villigt alla skänkt mat och husrum, leksaker och kläder och pengar, som gett av sin tid och sin medmänsklighet och sitt mod.

Samtidigt så gnager det en liten tanke längst bak i mitt huvud. Jag undrar, varför vi är så väldigt villiga att ge av våra resurser och vår tid till våra grannar, men inte till familjer som ser ut så här?

Är vi verkligen så outvecklade och primitiva att vi bara an sträcka ut en hjälpande hand åt dem som är "precis som vi"? Som om vi vore någon sorts... lemurer eller något, som bara tar hand om dem som har svarta ränder på svansen för de tillhör gruppen och alla andra kan bli uppätna av fossas utan att det spelar någon roll. Just nu är fler människor på flykt i Europa än det varit sedan andra världskriget. Det är en humanitär katastrof. Och här i Sverige hör jag (tyvärr väldigt ofta från den generationen som mest dragit nytta av det Sverige som skapades efter andra världskriget) att vi absolut inte kan tänka oss att ta emot fler flyktingar. För då vet man ju, att då blir det bara kött tre gånger i veckan på ålderdomshemmet och inte fler än nio kabelkanaler... Jo DET är ju ett brott mot mänskligheten.

Vi glömmer så lätt att den välfärd vi har i Sverige inte är skapad av oss, utan av tiotals generationer bakåt i tiden. Vi äger den inte, vi förvaltar den för nästa generation. Jävligt dåligt ibland. Och vi har alltså ingen självklar rätt till den. Jag hör många som säger "Jag har jobbat i hela mitt liv och har rätt till att ha det bra!"

Nej. Det är inte självklart alls. För just det jobbet som personen haft kanske inte ens hade funnits om inte tidigare generationer kämpat för rätten till utbildning för alla, eller upplösandet av skråsystemet eller herregud, för avskaffandet av träldomen i Sverige! Vi står alla på någons axlar. Lite ödmjukhet och medmänsklighet skulle inte skada.

Om jag någon gång blir tvungen att lämna mitt hem på det viset hoppas jag att jag kan tänka rationellt och bara ta med sådant som säkrar min familjs fortsatta överlevnad. Saker är saker och jag har alldeles för många i alla fall. Den som behöver får gärna säga till, jag kan lugnt dela med mig. Oavsett härkomst.

(Bilden i inlägget är tagen av en Pixabay.com-fotograf som kallar sig ArmyAmber och är från Afghanistan. Titta gärna på hennes bilder.)