Behöver inte bli räddad

För ett tag sedan började Anita Sarkeesian lägga upp ett antal youtube-program som diskuterar spel som ett medium bland andra i en feministisk diskurs. I princip så pratar hon om hur spel kan påverka vår syn på oss själva som män eller kvinnor genom de stereotyper som finns i spelen. Det är inget annorlunda från hur vi diskuterar film eller litteratur och det är inte ett bitterfittigt angrepp på någon.

Det är en diskussion som väntar på feedback

Ändå har youtube blivit lite kissnödiga och stängt av hennes kanal efter upprepade påstötningar från spelindustrin. Ändå fortsätter förstås filmerna att spridas. Så här, till exempel.

Det som de första två avsnitten av serien har handlat om är hur spelstereotypen (kallas trope inom litteratur-eller filmanalys) Jungfru i nöd har påverkat vår syn på oss själva som män eller kvinnor.

Stereotypen och upplägget i många, många spel är ju att en skön jungfru/prinsessa/allmän snygging råkat ut för en farlig situation och måste räddas av hjälten i spelet så då är en manlig karaktär. Den här stereotypen är otroligt vanlig, i alla spel från barnsliga varianter som Zelda och Mario till de barnförbjudna varianterna. De följer oss genom livet. De påverkar oss.

De påverkar oss så till den milda grad i vi i viss mån tror att ena halvan av den vuxna befolkningen är skyldig att beskydda och rädda den andra, baserat på inga andra omständigheter än kön. Det här är inte vare sig männens eller kvinnornas fel - det är bara den inbördes relation vi skapat och nu måste ta oss ur på något sätt. Jag har hört vuxna kvinnor som sitter och längtar på tjejfester efter en "riktig karl" som kan fixa till saker och rädda dem från situationer. Jag har sett män som inte kan rädda sig själva ut ur en papperspåse spänna ut bröstet och stega fram för att hjälpa mig när jag råkat in i en diskussion med någon.

Men jag behöver inte räddas. Jag har aldrig behövt det.

Så vad gör man åt saken?

Jag tror man ska säga till sina döttrar "Du kan själv".

Jag tror man ska säga till sina söner "Fråga först om personen behöver hjälp, gå inte bara fram"

Och jag tror man ska resonera om det man ser. Eller läser. Eller spelar. Utan att vara rädd. De tappra riddarna och damerna i nöd hör hemma i sexiga rollspel. Inte i verkligheten.

Länk till Sarkeesians program

http://bloggar.aftonbladet.se/speltuben/2013/06/tropes-vs-women-del-2/