onsdag 25 september 2013

I de djupa rummen

Jag har varit på skolutflykt idag. M-mm. Till Sala silvergruva. Det var i runda slängar 25 år sedan sist, så det var väl på tiden. Tillsammans i grupper om tjugofem personer, fördes vi ner i underjorden som packade sillar i en industrihiss som tog fyra minuter på sig att åka ner till 155 meters djup. Där väntade trånga gruvgångar och stilla gruvsjöar över gömda djup. Två saker var oerhört positiva - vi kom upp allesammans utan att någon fick ohanterlig cellskräck och utan att tappa bort någon. Vi hade också turen att få rätt guide.

Det finns en ekokammare i gruvan med otrolig akustik, och där fick alla släcka ficklampor och facklor i stå i mörkret medan guiden sjöng en psalm i bästa gregoriansk munk-stil. Jag behöver väl inte skriva vilken trevlig upplevelse det var för en röstfetischist som jag? (På tal om det vill jag bara inflika att jag har insett att Petter och Lars Ohly har exakt samma röst och jag måste tyvärr, tyvärr av den anledningen stryka Petter från sexigaste rösterna i Sverige-listan)


Anyway. En annan kul sak med att åka någonstans med filmklassen är att jag aldrig behöver känna mig ensam när det gäller att tänka smått störande tankar.

Jag stod just och reflekterade över de gångar som nu är vattenfyllda och oåtkomliga därnere, då en elev frågar: "Har man hittat alla gångar (alltså igen) som finns här nere?"

Guiden svarade att nej, det hade man förstås inte.

Hmmm....


Vad kan döljas i dessa djup då, mån tro? Och för er som redan vet vad en av mina noveller i den nya skräckantologin från LiLmedia handlar om - det är inte bara jag som funderar över sådant! Så det så.

Det finns faktiskt också en bröllopssvit på 155 meters djup. Den ser ut så här:



Vad säger ni? Romantiskt eller creepy? Jag kunde inte riktigt bestämma mig. På ett sätt tyckte jag att det var en urläcker idé att sova nere i en gruva och bara ha radiokontakt med en joursovande personal uppe på ytan...

Och även om det skulle vara svårt att sova, så är det väl inte det som har prioritet i alla fall på en bröllopsnatt? Man kan ju vara vaken och...göra annat? (om mannen är av sådant virke att han kan prestera med miljarders ton sten över huvudet...)



Fast sedan fick jag reda på att man måste gå ut i själva gruvan med en ficklampa för att komma till toaletten i en annan gång.

Och då lade jag ner den tanken.


10 kommentarer:

  1. Och tänk vilken extremt bra grund till en skräckis att skriva om brudparets första natt i sviten nere i gruvan... Jag kan tänka mig massor av otäcka vinklingar på det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stryk inte Petter, för upp mig.

      Mvh

      Lars Ohly

      Radera
    2. Hmmm... ska överväga saken eftersom du haft den goda smaken att välja en fru med så trevligt namn. Men att ni är så förväxlingsbara röstmässigt är bara för förvirrande.

      Radera
    3. Gaaahhh, nu är jag starstruck, jag vill att Lars Ohly ska kommentera på min blogg med!!!!

      Radera
  2. Gud så häftigt !!
    De enda "gruvliknande" jag varit nere i är Lummelundagrottorna på Gotland får sådär 35 år sen...
    Ha en bra dag !!

    SvaraRadera
  3. Ohly och Petter - Visst. Jag upptäckte två identiska röster så sent som igår. Svullo och han i "De dejtbara" Björn tror jag han hette. Jag kan säga att det var trevligt att få skratta äntligen. Såg du programmet om silvergruvan när de DÖK ned i de outforskade vattenfyllda delarna? Fy fan... det var det värsta jag sett. De simmade ovanför små järnvägsspår och vagnar och fick lov att ha snören med pilar för att hitta tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, dykarklubben som min man var med i förut åkte dit ibland. Scary shit.

      Radera
  4. Jösses vad fascinerande!! DET hade jag velat se! Vill du ha besök uppe hos dig Åsa? Och vilken underbart läskig och otäckt härlig bröllopssvit.. "Under all denna sten kände han att något ryckte i honom. Något obestämt. Under huden"...

    Kram - och cool med Lars.. *ler*

    SvaraRadera