Spridda observationer

Nummer 1) Sedan jag började pendla 14 mil dagligen har jag upptäckt att tisdagar är de värsta trafikdagarna. Folk bär sig åt som ett gäng förrymda biltjuvar och motorvägarna är packade  med långtradare efter långtradare. Det bekräftar något jag länge misstänkt - det är något FEL med tisdagar. De har alltid varit en sådan där megajobbig dag, på samma sätt som att fredag alltid är en bra dag och onsdagar är en sådan dag det alltid ligger för många möten eller evenemang på.

Nummer 2) Om jag vore yrkeskriminell och bodde i Stockholms län så vet jag precis när jag skulle slå till i förorterna. Under Obamas besök i hufvudstaden är 2000 poliser från länet inkallade för att turas om med bevakningen av vissa bestämda gator och platser. 2000 poliser är väl så många som finns att tillgå i länet? Så då torde det alltså vara tämligen riskfritt att stjäla alla de där bilarna som rekommenderas att man ställer hemma och göra inbrott i alla de där villorna i förorten. Ni som bor där - håll lite extra grannsamverkansutkik under de dagarna, va? Jag kan inte vara den enda person som resonerar så.

Nummer 3) Jag brukar inte skriva så mycket om träning eftersom det under de sista åren har blivit så synonymt med samhällsklasser och sätter sådan press på främst kvinnor. Är du smal och vältränad ses du som lyckad och rik, är du fet ses du som fattig och misslyckad. Jag skulle gärna vilja att det var annorlunda - men alla undersökningar som görs bland svenskarna om detta visar på samma tragiska resultat. Ber man om en anonym åsikt i frågan så är det så folk resonerar. Alltså har jag undvikit ämnet så långt det går.

Innan vi skaffade familj var jag och maken gyminstruktörer i 100 olika saker och mätte allt vi åt och förde diagram över vår egen vikt, fettprocent och våra mått. Av dessa faktorer är ju vågen den sämsta indikationen på hur man ser ut, men det är den som är lättast att ta till. Så idag hittade jag excel-arket där jag förde in mina mått under flera år för att främst se hur viktträningen tog. För tio år sedan, när jag tränade sju pass i veckan på gymmet på fem dagar och promenerade de andra två hade jag följande mått (räknar bara upp några av dem): Vader 38cm, lår 51 cm, rumpa 97 cm, höfter 89 cm, midja 62 cm och biceps 33 cm.

Jag tog fram måttbandet (med viss bävan) efter ett år då jag bara lagat husmanskost och tränat 3 - 4 dagar i veckan där styrketräningspassen har varit en kvart långa och all kondition varit på min cykel och upptäckte att jag nu har följande mått: Vader 37cm, lår 50 cm, rumpa 97 cm, höfter 89cm, midja 67cm och biceps 31 cm. Tio år och två barn senare.

Så nu sitter jag, en liten smula chockad och undrar om jag istället för att träna så mycket under åren 20-30 istället borde ha lärt mig ett till språk? Eller hur man knypplar? För jag verkar ha använt en del av tiden på fel saker...