En del behöver en mjuk och stilla röst bland allt oväsen för att spänna öronen och lyssna. Andra behöver någon som river i ordentligt. Min svärfar är en 70-årig man som arbetat på sin egen gård som bonde sedan han var 15. Han har just aldrig haft några problem med fysiken. Förutom nu, då han ramlade för någon månad sedan och gjorde illa ryggen. Doktorn förklarade på doktorsspråk vad som var fel, och det gjorde absolut ingen verkan. Svärfar satt i traktorn och på tröskan som vanligt och fick bara ondare.
Att vi framförde att vila nog vore en bra sak, det togs inte emot med särskilt mycket uppmärksamhet. Svärfar tyckte, att han var ju i alla fall inte lika dålig som granngubben, som måste sitta i en fåtölj och sova för att han har för ont för att ligga ner.
Hur som helst så lyckades min man övertala svärfar att besöka hans sjukgymnast. Första gången var hon ganska rakt på sak, men det höll bara en vecka. Sedan var svärfar ute och plockade en halv åker potatis i alla fall.
Men den här gången nådde hon tydligen fram. Hon hade spänt ögonen i svärfar och sagt: "Hade du varit en hund eller en häst så hade det varit nödslakt och inget annat. Nu tar du det lugnt."
Tja. Det tycks ha funkat.
Go team sjukgymnasten.
Ja du ser. Kommer osökt att tänka på en bondgubbe här i byn som fick en storbal på benet så det blev ett jävla brott. Han låg och skrek att sonen skulle gå in efter bössan och skjuta honom. =D En ko med brutet ben är dödsdömd liksom.
SvaraRadera