Lättgooglad

Blogspot är effektivt i sitt samarbete med Google, det måste man erkänna. Idag, på en lektion bad jag eleverna leta info om olika sorters medeltidsfenomen. En av grupperna hade örtagårdar och medicin. Och från den gruppen hör jag plötsligt. "Du, du heter Lundqvist i efternamn, va? Har du en blogg?"

Tydligen hade google med den informationen hittat mitt inlägg från tidigare i år då jag var och gjorde reportage från Santa Karins örtagård i Arboga.

Jag började genast i viss panik tänka igenom inläggen i bloggen (ni vet, 300+) för att försöka komma ihåg om jag där skrivit något jag inte vill att eleverna ska veta om mig. Jo, jag vet att de är vuxna och att jag i alla fall inte censurerar varken språk eller åsikter särskilt mycket - men ändå. Det är ett speciellt förhållande det där, lärare och elev. Man kan inte vara hur mycket kompis och privat som helst, för i slutänden ska den ene sätta betyg på den andre.

Men sedan tänkte jag om en aning. Bloggen, som visserligen innehåller en hel massa av mina privata tankar är ändå rätt redigerad. Jag får till exempel sällan sådan där frispel som jag ibland får på Facebook (vissa av er vet). Jag brukar hinna lugna ner mig och moderera mitt språk. Inte heller hänger jag ut vänner med namn och foto. Och sedan blir det mer rättvist.

Jag begär sällan in uppgifter från mina elever som inte innehåller någon form av personlig reflektion eller åsikt. Jag ser det som själva poängen med undervisning, att man ska tänka till om det man hör. Det är ett ganska stort förtroende att be om - skriv ner era tankar och funderingar så ska jag bedöma dem.

Så ja, det är väl bara att säga välkommen till de av mina elever som verkligen kommer att titta in här i fortsättningen - vi har ju pratat om "contrapasso" nyss - det här kanske är rätt åt mig?

Lämna en kommentar, anonym eller inte, och säg hej här också om ni vill.