Nätverkad till döds

På mitt nya och andra jobb har vi fem tänkbara mötestillfällen inbokade varje vecka, varav två är av det kortare slaget - men sker varje vecka lika oundvikligt som skatterna och döden - och de övriga tack och lov inte är bokade varje vecka. Detta med den minsta personalstyrka jag någonsin arbetat med på en skola. Vad vill jag ha sagt med detta? Att jag ser det hela som en produkt av den arbetsplatskultur som vi egentligen inte vill ha.

Någonstans på vägen har någon kommit fram till att personalen någonstans ville ha mer tid att diskutera och reflektera över sitt arbete, men istället för att frigöra tid genom att ta bort arbetsuppgifter så lade man mötestider utanpå dem. Det här har jag tjatat om förr, och det var inte heller detta jag skulle skriva om.

Vad jag skulle skriva om, var att ordföranden för en lokal förening för kvinnliga företagare var i tidningen idag, besviken över att de kallat över 600 kvinnliga företagare till ett upptakts/informationsmöte - och ingen kom. Ingen.

Det beror inte på att föreningen är dålig. Jag är själv medlem och tyckte att höstens program såg intressant och roligt ut. Men jag kommer inte att gå på någon av aktiviteterna. Jag hinner bara inte.

Är man företagare så finns det en ofantlig massa nätverk man kan delta i. Alla är fyllda av intressanta människor, har roliga tillställningar och informativa föreläsare. Vill jag, så kan jag delta i ett eller två evenemang av det slaget varje dag i min egen stad eller någon av de närmaste orterna. Frågan är bara - varför?

Vad leder detta nätverkande till?

Efter fyra års eget företagande kan jag konstatera att allt det där nätverkandet inte - för mig - har gått att omsätta i pengar en enda gång. Det närmaste jag har kommit är att hitta en tjänst eller två att köpa i mitt eget nätverk som jag inte behövt leta efter, men jag gjorde ingen vinst på detta. Jag kunde ha åstadkommit samma sak genom att googla, egentligen.

Så då är frågan - har jag nätverkat fel? För att ta reda på det har jag till exempel gått kurser som arrangerats av ett nätverk för att lära mig att nätverka rätt (det finns något ironiskt i detta). Där kunde jag konstatera att jag redan gjorde allt som jag skulle göra - utom att lägga ner tiden i efterhand på att följa upp och återknyta kontakten med varenda ny person jag träffat på dessa nätverksträffar.

Det tänker jag inte göra.

För jag hinner inte det heller.

Däremot har jag, då jag helt kallt har skurit bort alla nätverksträffar och mingel i höst redan nu upptäckt att jag hinner svara på fler mail, skicka fler pressreleaser, göra mer omfattande prisjämförelser och läsa på mer om det jag gör. Och vet ni?

Bara att ha tid att sköta mitt ordinarie jobb noggrannare har gett mer pengar i kassan. Så nä, hur gärna jag än skulle vilja vara mer aktiv med dessa drivna och roliga företagare, så är det just nu mer ekonomiskt vettigt för mig att helt enkelt vara i ett nätverk med mig själv.

No man is an island, sägs det ju. Men den här kvinnan kommer att vara sitt eget nätverk ett tag framöver.