Pretty wife, happy life?

Bloggsystern (i dubbel bemärkelse - ha!) Asta lade idag i ett annat socialt medie ut en länk till en Expressenartikel. Där avslöjades att i de lyckligaste och längsta äktenskapen är kvinnan snyggare än mannen.
(länk till artikel: http://www.expressen.se/halsa/lyckligare-aktenskap-med-en-snyggare-fru )

Det ska, enligt psykologen Andrea Meltzer, göra att mannen blir mer benägen att ta hand om och vara uppmärksam på sin frus behov om hon så att säga spelar i en annan utseendeliga än han själv. I motsatsförhållandet, där mannen var snyggare än kvinnan så var inte mannen benägen alls att ta hand om sin partner... och för kvinnor spelade det ingen roll om mannen var snygg eller inte. Graden av uppmärksamhet var densamma.

Jag behöver väl inte avslöja att artikeln var amerikansk. Och baserad på ren kvasivetenskap.

Men ändå, när det dyker upp sådana där artiklar så blir jag lite orolig för att någon ska ta det på allvar och sitta där med ett kraschat äktenskap och tänka: "Det måste ju vara mitt fel, jag var helt enkelt för ful!"

I sådana fall kan jag avslöja att dessa kvinnors före detta, avsevärt fulare män, inte heller hade fått det memot.

P.s. I en avsevärt mycket större undersökning avslöjades det, att de par som var mest fysiskt kompatibla (bra sex, lätt att fortplanta sig, långa äktenskap) hade exakt lika långa långfingrar. Det var den enda fysiska utseendefaktorn som gick att identifiera. Så partycke sitter tydligen bara i långfingrarna. Kanske dags för alla dejtingsiter att införa en ruta för långfingerlängd, då?