Vi litar på dig - lita på mig

När jag var liten gick jag i scouterna. Jag minns inte så mycket av det. Lägren minns jag, förstås. Både de som var på en lägergård och de som hölls i tält som luktade hyfsat starkt av fukt och kiss. Minns jag rätt så hade jag slutat när jag var sådär elva eller möjligen tolv år. Mina sammantagna kunskaper från den tiden är (utan inbördes ordning)
1) Hur man lagar pinnbröd och granskottsdricka.
2) Hur man knyter en råbandsknop.
3) Hur man kissar i skogen utan att kissa på byxor och/eller gummistövlar.
4) Hur man svänger med en kanot.

Nu har mina två pojkar just fått sina första märken som spårarscouter och sitter och bläddrar genom denna bok:

Ja, receptet på pinnbröd finns med, tillsammans med recept på hur man lagar sockerkaka i ett apelsinskal. Fyndigt. Sedan har jag också lärt mig att spårarscouterna inte säger "Var redo!" "Alltid redo!" utan: "Vi litar på dig!" "Lita på mig!"

Något senare kanske jag till och med tränar på en knop eller två. Fast silvertejp funkar ju annars bra till det mesta.