fredag 17 januari 2014

Golvläge

Det är något speciellt med golv och sjukdomar då man mår riktigt pestigt. Eller känslotillstånd som är riktigt svåra. Förmodligen är det något atavistiskt, primitivt och nedärvt från det kapitlet i mänsklighetens historia då en svårt sjuk eller sårad neanderthalare släpade sig in i någon liten grotta för att gömma sig från de sabeltandade tigrarna.

Vi har haft golvläge idag - och i natt. För pojkarna har vinterkräksjuka. Och eftersom vinterkräksjuka alltid yttrar sig hos barn (tycks det) med att de först sätter sig upp och kräks i sängen och sedan kommer på att de mår illa. Sade jag att pojkarna har våningssäng? Och att det var den pojken som sover överst som blev sjuk först...

Jag kommer ihåg flera andra tillfällen då golvet varit det enda alternativet. Några av dem har varit självförvållade, eftersom golvet varit det enda stället som inte snurrat. Andra har varit av extremt nödtvång. Jag och maken delade ju den gemensamma upplevelsen då vi var 26 respektive 28, att få vattkoppor som vuxna. Jag hade 319 stycken. Och min man fick hjärnhinneinflammation. I kombo med just vattkoppor så får man då inte visa sig i närheten av ett sjukhus om man inte blir medvetslös. Lägg till det att hans föräldrar inte heller har haft vattkoppor, så de kunde inte hjälpa till. Alltså sov vi på golvet på varsin madrass, och jag hade order att en gång i halvtimmen tills febern gav sig, väcka min man och kontrollera att han inte fallit i koma.

Jag skulle också kunna nämna några minnesvärda eftermiddagar med två barn under två år då sömnbristen var så överhängande att det enda som fanns att göra var att låsa in sig, bygga ett kuddbo på vardagsrumsmattan, lägga sig med båda ungarna i mitten, slå igång Disney Junior och hoppas på det bästa.

Sedan vet jag ju att jag haft ett antal mycket mer positiva upplevelser i golvläge också. Som också innebar en del starka känslor av påträngande och akut slag av rent motsatt art. Men det är ändå inte de som faller mig i tanken först när jag hör frasen "ligga på golvet". Konstigt.

Men vi får väl se vad det lider, om detta är en sådan kräksjuka man kan vara immun mot. I annat fall vet ni var jag kan hittas. På golvet. Bredvid en röd plasthink.

2 kommentarer:

  1. ja, fy jävulen för kräksjuka :(
    Hoppas ni slipper undan så mycket det går..
    ha en fin kväll !! trots allt...

    SvaraRadera
  2. Våra barn, som mellan sonens 1 årsdag och 3 år och 3 månaders dag (dottern 9 månader till 1 år och 8 månader) varvade magsjukor så att minst två veckor varje månad gick åt till att handmata med vätskeersättning, har efter sin dagis start (som alltså inträffade när sonen var drygt 3 och dottern nästan 2) i princip aldrig varit magsjuka. Och ingen i vår familj har ännu drabbats av vinterkräksjukan. Jag vågar nästan inte skriva det, för det känns som om jag utmanar ödet...

    SvaraRadera