Underhåll

Mitt sådär på blanka tisdagen fick jag igen bekräftat av sjukvårdande person att jag håller på att bli gammal. Vanligen brukar det ske under halvårskontrollerna av mina bröst, då jag hela tiden får höra att de är så fint att mina tuttar börjar bli så fattiga på vävnad och rika på fett. Då SER man ju så mycket bättre på mamografin, till exempel. (jo, det är en positiv sak, men det låter kanske inte så himla positivt).

Ja, dagens problem var ett eksem. Jag har alltid haft fin hudkvalitet och hade aldrig sett just den varianten av utslag på min kropp. Men när jag råkade nämna det för sköterskan fick jag raskt veta att "Det är sådant man får vänja sig vid på vintern när man blivit äldre!"

Jaha.

(näe, jag bli bara lite torr i ansiktet på vintern...)













Än så länge så känner jag inte att jag krisar ner mig av sådana kommentarer. Jag tänkte vänta med det till min femtioårskris.

Men visst har jag noterat att allt fysiskt underhåll tar dubbelt så lång tid nu som det gjorde för säg 15 år sedan. Får att få samma resultat så gäller halva födan och dubbla träningen, dubbla antalet hårfärgningar och klippningar och scubbar och allmänna insmörjningar.

Frågan är hur länge man orkar trappa upp den eskaleringen.

Eller hur länge man behöver.

En mycket rolig bekant till mig, med humor av sorten drastisk och självironisk, konstaterade att den största fördelen med åldrandet var att man till slut får så dålig syn att man inte ens ser rynkorna och alla hår som växer på fel ställe och de stora porerna. Man bara tittar sig i spegeln och ser något lite lagom rosa och otydligt i konturerna, och så ritar man dit sminket där man tycker det brukar vara.

Tricket är bara att undvika skarpt ljus, glasögon med korrekt styrka och förstorande speglar.

Så är det kaka.