Den symboliska nya kalendern

Vissa saker ska bara göras. Första dagen på nya året så ska innehållet från den gamla kalendern flyttas över i den nya. Möten, telefonnummer, visitkort. (ja, jag vet att det är den 2:a idag, men jag ligger lite efter. Fick inte tummen ur igår, jag höll på och städade min garderob istället)

Det är något extremt symboliskt över en helt ny kalender med tomma sidor, en per dag, med gott om plats för anteckningar. Det ger en sådan illusion av kontroll över tiden och tillvaron. Jag fyller i hela familjens tider och möten, som om vi aldrig skulle glömma något av dem, alltid komma i tid i organiserad, god ordning.

Redan dag två brukar verkligheten rasa över en som ett lass tegelsten. Idag gick det extra snabbt, eftersom jag medan jag satt och letade datum i mailen fick schemat från min Masterkurs i litteratur på Stockholm U och blev lite stressad bara av att läsa om den 80%-iga närvaron på seminarierna. (kan meddela att jag redan givit upp tanken på att åka tåg - tur att vi har en snål hybrid...)

Som ni också fattat så har jag inte kalendern i telefonen. Huvudanledningen är främst att jag brukar boka in möten medan jag faktiskt pratar i sagda telefon och att det är väldigt sällan som min papperskalender får slut på batteri. Kalla det old school. Jag gillar det.

Förresten, såg ni den där artikeln om aupair-förmedlaren som blev anklagad av tre tjejer utan inbördes kontakt för att ha tafsat på dem. Hans svar då domen fallit var "att han var dömd på förhand eftersom domaren och nämndemännen var en hög med kärringar". (länk)

Hans ombud måste ha haft ett lätt och ofrustrerande jobb, tror ni inte ;-) Jag skulle gärna vilja veta hur många gånger frasen "Om du bara håller din stora käft stängd..." förekom under samtalen mellan klient och försvarsadvokat.