Resultatet

Idag får man väl ändå lov att säga att julledigheten är över? Tjugondag Knut i all ära, men det är mera ett sådant där skäms-datum om man glömt ta ner adventsljusstakarna än en helg att fira. Undantagstillståndet är över och i morgon ska barnen dessutom transporteras till skola i vanlig tid.

Så jag gick tillbaka och utvärderade mina mycket måttlig julönskningar för att se hur resultatet blev. Här är de - önskningarna i kursiverat. Jag önskade mig att jag:

... ska få äta god mat i rätt måttlig mängd och inte faller för frestelsen att vräka i mig en massa fett och salt som förstör magen ända fram till trettondagen.

Det gick bra. Mycket beroende på att yngste sonen inte får äta så gott som något onyttigt alls eftersom ingen fortfarande vet om han har njursten, gallsten eller annat magjävelskap. Och då sympatibegränsade sig hela familjen utan pip.

...får slippa tillbringa tid på barnakuten.

Ja, tack och lov. Akutmottagningarna var dessutom överbelastade under helgerna här omkring, så jag hade i princip behövt tappa en eller annat kroppsdel för att övertalas att åka dit. Förmodligen knappt då. (Nä, skit i det, vi lägger armen i frysen så tinar vi upp den efter nyår. Den håller sig.)

...får slippa extremväder och endera hållet och kan ta några lugna vinterpromenader ensam.

Ja, det gick mycket bra, det.

...under dessa promenader får möjlighet att tänka efter och reda ut en hel del av sådant jag inte haft ork att reda i under hösten.

Tänka efter i lugn och ro, ja, komma fram till något vettigt - nej. Dessvärre. Jag får lita på att några av problemen "självläker" utan min inblandning.

...har ordentligt med tid att läsa sådant som är hysteriskt intressant men inte helt lätt lära sig (igen). 

Oh, det gick också bra. Roligt är det också.

... får ha barn som inte slåss på allvar mer än en gång/dag 

De har varit ganska sams, faktiskt. Det var bara under den första dagen på lovet som jag funderade på att ta den ene och slå den andre med.

...får ha katter som inte ramponerar julgranen helt och inte äter presentsnören

Nja, de skalade de nedersta grenarna ganska rejält. Och de åt snören, båda två. Men de kom ut i kattlådan. Det roligaste var kanske när jag slängde ut granen och katterna alldeles översiggivna stod och stirrade på granliket ute på terassen.

...får ha en man som vilar ut ordentligt och INTE vrickar till vare sig ryggen eller knäet, vilket annars brukar vara standard så snart han är ledig.

Det funkade fint.

...inte får vinterkräksjukan.

Där klarade jag mig också!

Så, på det hela taget: ett lyckat resultat. Det gäller att lägga ribban på lagom nivå, tydligen.