Vishetens källa

Medbloggaren Sammelsurium påminde mig om att idag diskuteras de tre vise männen och vishet runt om landet i kyrkorna. Hon ställde också frågan om vi lever våra liv vist.

Så jag började fundera. Jag vet inte om jag direkt gör det. Jag försöker leva förnuftigt. Vara praktisk. Logisk. Tänka igenom saker.

Ja, och sedan tar jag i alla fall något hoppa-över-stupet-beslut och hoppas att jag landar någorlunda mjukt.

I efterhand brukar det ju visa sig att de där oförnuftiga grejorna oftast är dem som fungerar bäst för mig - så alltså lär jag mig ingenting av det. Eller också lär jag mig vara totalt oförnuftig hela tiden.

Men är vishet och förnuft samma sak?

Vishetens brunn syftar ofta på Mimers brunn i asatron. Om man drack av den kunde man se och höra allt som finns i världen, allt som har funnits och allt som kommer att finnas. Det låter alldeles övermåttan gräsligt i mina öron. Tänk att se allt elände som sker och allt som kommer att ske? Brrr...

Enligt ordboken är visdom:

Visdom eller vishet är ett ord som har en djupare innebörd än all intelligens, kunskap, förstånd. Förutom att besitta alla dessa egenskaper, ska man även ha förmågan att kunna fatta de bästa besluten ur alla möjliga aspekter.

Visdom motsvaras av Prudentia i de fyra kardinaldygderna.

Prudentia, latin för förstånd eller klokhet, emellanåt används ordet sapientia, är en av de fyra kardinaldygderna. Den är som sådan skild från listighet genom att bara verka för godhet och kunskap genom att införliva erfarenhet och eftertänksamhet.

Så det låter lite svåruppnåeligt.

Äh, jag nöjer mig med att vara lite lagom småklok. Jag lämnar visheten till dem som har tid att tänka två sammanhängande tankar tillsammans utan att telefonen ringer eller någon gapar efter saft.