Och jag menar verkligen maraton. Just nu är vi inne på sjunde timmen. Vi började igår eftermiddag när regnet drog in över Mälardalen, och vi är inte på långa vägar färdiga än. Det är något speciellt med att hålla spelpjäser och låtsaspengar i handen. Sönerna gillar speciellt att hantera sedlarna med 10 000 och 2 000 och så vidare.
Lite lustigt också hur sönernas spelsätt stämmer överens med deras övriga världsåskådning. Min äldste son, som varit tidigt med allt har också utvecklat en tidig försiktighet med pengar. Han sitter och analyserar risker och fegspelar en aning, så han inte ska behöva göra sig av med 10 000-kronorssedeln. Yngste sonen, som i sina egna ögon är ett gigant fast han är minst i hela skolan, säger "Åh, jag är ju rikast av alla! Jag köper ett hus till!"
Det lustiga är att det är yngste sonen som leder.
Tankens kraft.
Brädspelen får vi inte glömma! Man umgås över åldersgränserna. Mina pojkar gillar det jättemycket och jag med :)Och hur går det för dig... ;)
SvaraRaderaJag köper de billiga gatorna och har proppat dem fulla med massor av hus. Slumlord?
RaderaÅhh, jag minns hur jag och mina syskon kunde spela Monopol och Nya Finans i evigheter. Vi ritade egna pengar när vi var för rika för att låtsaspengarna skulle räcka till... Nu spelar vi ett brädspel som handlar om tåg som barnen fick av sin gudfar i julklapp. Det är skitkul och så lär vi oss geografi samtidigt!
SvaraRadera