söndag 4 augusti 2013

Schack med döden

Det här är inte ett inlägg om film. Faktiskt inte. Även om ni alla säkert precis som jag genast tänker på riddaren (Max von Sydow) som spelade schack med liemannen i Bergmans film. Ett av världens mest använda filmcitat.
Här i lorrygängets tappning.

Nej, vi har varit på en liten medeltidsmarknad som uppvärmning till den större som börjar i Arboga nästa vecka. På den här mindre marknaden har man större chans att få prova saker och slippa köer, den större är mer till för att titta på saker. Båda sönerna har idag provat på att smida, till exempel. Något som den äldste sett fram emot i ett halvår (han gjorde en hasp) Jo, jag vet att det kanske inte var världens säkraste grej att göra med en 6-åring och en 8-åring, men de är rätt praktiska ungar som fattar hur de ska hantera varma saker och verktyg. Tydligen gav det så pass mycket mersmak att maken nu måste släpa fram städ och gasol och visa dem mer ikväll. Blir de riktigt bitna får vi leta fram ässjan som vi tror står i tvättstugan i ån och bygga dem en smedja, antar jag. Eventuellt ligger det i generna. Min farfar och hans far var båda smeder, och pappa kunde också.

Med sådana pojkar löper man inte bara risken att lämna dem ensamma i tonåren och komma hem till ett sönderfestat hus, man löper också risken att komma hem och finna att de smitt om trädgårdsprydnaderna till bredsvärd. Nåja.

Hur som helst så passade de också på att spela schack med döden. Här har ni bildbeviset.
















De vann inte, men "döden" erbjöd dem i alla fall remi.

Medan de höll på stod jag och tänkte lite filosofiskt på att vi nog alltid gör just det. Spelar schack med döden. Vi gör våra drag, positionerar oss genom att träna, använda säkerhetsbälte, vara försiktiga, gå på läkarundersökningar - allt det där. Rätt ofta hamnar vi i schack. Skarpt läge. En olycka, en sjukdom, en tid då vi inte vill leva längre. Men lika ofta kan vi göra rätt motdrag och klara oss ur.

Vi vet ju ändå vem som vinner till slut. Inte ens ett oavgjort kan vi hoppas på.

Men tills dess så är ändå uppgiften som gäller att spela spelet jäkligt väl och inte titta bort från brädet.

För då är det schack matt.

4 kommentarer:

  1. Åhh, smida, det hade vi oxå gärna testat! Vid mitt föräldrahem finns en gammal smedja, men den var trasig redan när jag var liten, så den är nog bortom all räddning nu...

    Och alla förlorar vi i schacket med döden...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ärligt talat så tyckte jag också att det var jättekul... rätt vad det är så har man skaffat sig en ny hobby ;-) Men jag bankar hellre på järn och stål en gjuter betongrabarberblad eller så...

      Radera
  2. Har ni en ässja era ulvar. Ååååhhh. Och så en grävmaskin. Jag vet då vem som står och skakar på brädet när man försöker spela: Försäkringskassan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag säger ju att maken kommer från en lång linje av folk som inte slänger saker för de kan vara "bra att ha". Och så rätt som det är så har de rätt, och det rättfärdigar tre generationers sparande av använda spikar och skidor från 40-talet.

      Radera