En blind leder en blind och inte har det blivit fler företag eller arbetstillfällen för det.
Själv har jag pysslat om mig själv idag med att ge mig själv en present. Jag har köpt helt nya böcker till mig själv:
Det, är friskvård på hög nivå, det.
torsdag 22 augusti 2013
En miljard och fyra stycken
En av veckans nyheter är att Sveriges sjukvård kommer att bli en miljard kronor dyrare. Vi blir inte friskare, gladare och lyckligare, tvärtom. De två främsta sjukdomsorsakerna just nu är stress och psykisk ohälsa. Och alla de friskvårdstimmar och livsstilscoacher vi får in på arbetsplatserna kommer inte att rå på den saken. För mig är saken ganska lätt förklarad. Vi har ingen grundtrygghet i vårt land längre. Någonstans innerst inne vet vi, att om vi faller så finns det ingen annan än oss själva och våra familjer som kommer att erbjuda hjälp - och när vi tittar på hur våra släktingar själva mår så känns det inte alltid så tryggt det heller. Den hjälp som finns att få mår inte heller något vidare. Av alla de socialarbetare, kuratorer och vårdpersonal jag mött, så har de flesta vacklat på gränsen till totalkollapps själva någon gång de senaste åren.
En blind leder en blind och inte har det blivit fler företag eller arbetstillfällen för det.
Själv har jag pysslat om mig själv idag med att ge mig själv en present. Jag har köpt helt nya böcker till mig själv:
En blind leder en blind och inte har det blivit fler företag eller arbetstillfällen för det.
Själv har jag pysslat om mig själv idag med att ge mig själv en present. Jag har köpt helt nya böcker till mig själv:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Just det och just det.
SvaraRaderaExakt.
SvaraRaderaEtt sorgligt scenario. Det gäller att vara stark så man kan ta emot sig om man faller...;)
SvaraRaderaDet finns någonting ruttet i det svenska riket... Jag har ju varit nere i stresstresket för 10 år sedan och det går aldrig att helt komma tillbaka efter det, åtminstone som världen ser ut i dag. Jag har varit ledig i fem veckor och känner inte den minsta längtan tillbaka till jobbet, snarare oroar jag mig för hur jag ska orka. De som jobbar jobbar i alldeles för högt tempo och stressas av det. De som är sjuka och arbetslösa har inte möjlighet att ha ett värdigt liv med den snåla ersättningen, och de får inte hjälp nå¨gon stans, vare sig ekonomiskt eller med relevant stöd och vård, så de stressa av det. Vi befinner oss i en galen spiral där pengar är kung och tillväxt är den enda vägen enligt snart sagt alla politiker. Jag känner mig rätt uppgiven...
SvaraRaderaPrecis som du och Freja skriver.. Fy. Och kram
SvaraRadera