Fem åsikter och fördomar

Sista dagen för bloggutmaningen. Jag vaknade i morse och trodde i en ljuvlig sekund att det också var sista jobbdagen för veckan. Och så var det torsdag. Nåja. Här har ni utmaningslistan igen:
Dag 1: Lista fem udda skills du aldrig trodde att du skulle skaffa dig.
Dag 2: Lista fem fysiska attribut du alltid faller för hos en tänkbar partner.
Dag 3: Visa fem foton du först tyckte var misslyckade men som du sedan börjat gilla ändå.
Dag 4: Berätta om fem tillfällen i livet då du varit riktigt illa ute men klarat dig oskadd.
Dag 5: Avslöja fem fördomar eller klargör fem åsikter du annars inte är så öppen med.

Efter fyra-fem års bloggade, vad finns det kvar att vädra i text? En hel del, antar jag. Jag är ofta personlig men inte särskilt privat och det här berör helt klart de mer privata områdena.

1. Den första är lite av en soft opening - jag blir fruktansvärt provocerad och arg när folk antingen skryter över att de aldrig läst en bok eller säger "Jag är rasist och skäms inte över det!" Efter sådana uttalanden har jag jättesvårt att inte se dessa människor som korkade inom alla områden.

2. Jag är politiskt röd. Ibland grön. Det är svårt för mig att vara partipolitiskt trogen, dock - eftersom det då jag röstar oftast blir på det parti som har minst "fel" i mina ögon. Även om jag ofta och gärna förespråkar total valfrihet och självstyre, så inser jag någonstans att det är ideal som fungerar för mig som person men som i ett samhälle offrar de utsatta, sjuka och fattiga. Jag kan inte leva med det.

Okej, är vi uppvärmda?

3. Jag tycker inte fysisk trohet är absolut viktigt i ett förhållande. MEN!!! Eftersom min man gör det, så lever vi efter hans regler endast och enbart. Däremot är jag inte en av dem som omedelbart skulle lämna min partner om han råkade ramla i säng med någon på en konferens.

4. En av mina fördomar är att jag ofta tycker folk framstår som lite...bleka. Jag jobbar verkligen på att inte bara rata nya bekantskaper som ointressanta och oengagerade bara för att de inte är lika direkta som jag. Ju vuxnare jag blir (och det är ju en process) som märker jag allt oftare att de verkligt intressanta människorna ofta bara säger två ord i veckan - men dem vill man ju inte missa. Sedan försöker jag också vara försiktig med dem som har en mjukare framtoning. Det är liksom inget fel med det. Det är bara att jag ofta känner att jag måste vara så varsam (och inte mig själv) för att inte...bränna rätt igenom dem och lämna aska kvar. Detta har blivit lättare och lättare sedan jag fick barnen, men det är fortfarande en ansträngning. Jag är sällan helt och hållet mig själv till exempel på jobbet. Jag håller igen.

5. Nummer fem, tillagd en stund senare efter påstötning av Blondie! Den föll bort när jag sparade inlägget första gången, tydligen! Min sista åsikt är en lätt en, men den som förmodligen kommer att uppröra flest: Jag tycker både boken och filmen Hundraåringen... är överskattade.

Puh... det var en intressant en, den här utmaningen. Kul också att några hänger på den, det visar bara hur olika och i vissa fall lika vi är!