Personlighetskluvet kylskåp

I morse kom min 7-åring fram till mig och sa: "Jag har möblerat om lite i skafferiet! Allt jag gillar stod på översta hyllam, så det är ändrat nu." Och mycket riktigt. Nu stod Pringles, Oreos och minikexchoklad uppradat på den hylla som är på cirka 1m och 10cm höjd. När jag berättade detta för min kompis som är yngre och singel utan barn, så frågade hon: "Varför köper ni inte bara hem kakor när ni ska äta dem, då? Så behöver ni inte tänka på var ni ställer dem."

Det är förstås logiskt. Men det var mycket länge sedan vi var på den amatörnivån i matförråd. Nu är vi proffs sedan länge. I själva verket har vi idiotiskt stor bredd i vårt/våra kylskåp och skafferi. Eventuellt kan detta tyda på någon form av besatthet.

Jag gjorde en snabbräkning och konstaterade att vi just nu har fem sorters ostar, sju sorters kex/rån, tre sorters kvarg, åtta sorters frukt, två olika smaker av proteinpulver + gainomax, tre olika sorters kött, fem olika glassmaker, nio olika varianter av pasta (vilket är knäppt på allvar eftersom de alla smakar lika) och elva (!) olika sorters frön eller nötter...

Inte kan jag skylla på någon annan heller, eftersom det nio gånger av tio är jag som handlar.

Fast jag visste ju att det skulle bli så här. Jag har sett mina svärföräldrars kylskåp till exempel. Det är någonting med att bo ute på landet och ha plats i huset men en mil till närmaste affär. Eller också kan det vara något med att titta ut genom köksfönstret och inte se en enda gatlykta eller ljus från grannen som väcker survival-isten hos en. När zombieapokalypsen kommer så kan vi i alla fall bjuda på både en fullständig vegetarisk meny och ett rejält kafferep varje dag i tre veckor tills vi blir uppätna själva.

Resten av dagen har också gått i matens tecken. Nu är sista fotograferingen gjord för bokcaféets nyutgåva av kokboken. Nästa vecka ska layouten göras klar, och själva boken kommer att vara klar i lagom tid för vårmarknaden i maj.