Selfies, utpressningsfoton och glömt i mobilen

Jag har undrat rätt mycket över selfie-trenden, som nu börjar bli ett så vedertaget beteende att man skriver forskningsrapporter om hur barns användande av självporträtt via mobil styr deras genusroller. Det är ett intressant faktum att vi ser mer av oss själva än vi någonsin tidigare gjort i världshistorien. Frågan är om inte epoken så småningom kommer att kallas för narcissmen? Men är det av narcissism vi fotograferar oss själva? Kan det vara så enkelt?

Förmodligen inte.

Jag misstänker att selfies antingen används mycket under vissa faser i en persons liv, som någon sorts avstämmare eller bekräftelse. Ett tydligt exempel på detta är när folk till exempel gått ner en massa i vikt. Man vill få bekräftelse på att man nu ser ut som man gör. Samma form av identitetsskapande är det förmodligen när man ser yngre människors tusen olika selfies med kompisar, hästen, fotbollskompisen, killen, gänget på krogen. Hos andra är det mer av ett varumärkesbyggande - och där tror jag att det lätt går över till något som nästan liknar ett beroende. Hur många kändisar kommer om tio år att ångra sina tusen instagram-bilder med pussmun och "här är jag osminkad!"- tags? Gissningsvis mer än en.

Själv har jag än så länge inte fallit i selfie-fällan särskilt ofta. Som ni såg i tidigare inlägg har det mer varit av misstag när jag glömt stänga av webkameran. Däremot har jag vänner som gärna tar bilder med selfie-estetik åt mig. Min vän som jag väl i fortsättningen i bloggen får kalla T.jr. för att inte förväxla henne med vännen T. brukar till exempel på de flesta fester vi är på samtidigt ta nästan exakt denna bild på mig:

(Den här i från 40-årsfesten i lördags, till exempel). Först får bordsgrannarna flytta över sina glas till mig och sedan knäpper hon bilden med sin trofasta mobil. Detta började mest som ett skämt eftersom jag då vi först lärde känna varandra hade en helnykter period. Från juli 2004 till våren 2010 drack jag inte mer än kanske två glas champagne på hela tiden. Det fanns ingen egentlig anledning till det annat än att jag var gravid, ammade, gravid, ammade och sedan blev ständigt väckt klockan 5.30 på morgonen oavsett vad vi gjort kvällen innan. Jag fick den här bilden skickad till mig och antar att hon behåller de övriga i en mapp det står "utpressning" på.

Medan jag gick igenom de bilder jag sparat på sim-kortet i min mobil hittade jag massor som jag inte kom ihåg att jag hade tagit. Här är en av dem, som jag är jätteglad att jag hittade!

Pojkarnas första besök på Naturhistoriska museet!

En sak är i alla fall säker. När den generationen växt upp blir det nog inte mycket snack om huruvida de gjort något eller inte. Allt finns bildbevisat!