Förlorad eller vunnen lördag

Om man föreställer sig sin kropp som fabricerad av någon sorts tillverkare, så finns det förstås alltid saker att reklamera. Uppenbarligen så hade snubben som ansvarade för att sätta i linserna i mina ögon baksmälla, till exempel - han klämde säkert dit dem med tummen... Och karossdesignern kanske hade kunnat kosta på sig fem centimeter till i benlängd utan att för den skull kompromissa med balansen och den stadiga gången alltför mycket.

Men en sak jag aldrig skulle vilja byta bort är min inbyggda kroppsklocka. Jag blir ständigt imponerad över vilken enorm tajming min kropp är utsedd med. Jag kan minnas en enda gång på drygt 39 år jag har försovit mig, till exempel. Och för att jag inte ska veta vad klockan är nästan exakt på minuten så krävs en promillehalt som närmar sig medvetslösheten. På samma sätt blir jag inte heller sjuk när jag har för mycket att göra.

Fast idag har jag feber. Massor av feber. Frossa-och-hjärtklappning-feber. Otajmat, säger ni? Nu när sportlovet precis har börjat? Inte alls. Jag har ju fått en sådan där lördag som man faktiskt borde ha när man är ledig. Jag streamar TV och sitter och hänger och tar tupplurar och bryr mig inte alls om allt det där jobbet jag skulle ha tagit tag i hemma med start omedelbart!

Nä, det börjar jag med på måndag istället. För då har jag planerat att vara frisk. Får se om min inre planeringskalender är med på den biten också.