F som i förvirrat

Läge, alltså. Den här måndagen som hela familjen var övertygad var en söndag. Tur att det är sportlov. Om det nu är sportlov. För det känns som påsk. Här i mälardalen är det nio grader varmt, åkrarna är fulla av smältvatten och kanadagäss och jag var ute i trädgården (utan jacka) och fotograferade dessa:

Ja, alltså måste det vara vår? I februari? Eller? Vädret är förmodligen det mest förvirrade av alltihop. Jag har dessutom haft extremt svårt att komma ihåg att jag hade så hög feber för två dagar sedan att jag nästan svimmade varje gång jag reste mig upp. Idag mår jag ju bra. Så jag har två gånger idag nästan hunnit knäppa funktionsjackan innan jag hejdat mig med min strängaste inre röst "Ingen träning för dig! Vill du få hjärtsäcksinflammation, eller?!" Nej, det vill jag ju inte.

Sedan har jag också haft en mycket förvirrad hämtning av en spegel jag beställt för att ha på väggen i matrummet, bakom bordet. Den visade sig vara så enormt stor att vi i princip skulle kunna slänga ut bordet och bänka 6-8 personer direkt runt spegeln... Det var lite förvirrande. En annan sak som var lite förvirrade var att jag inte kom ihåg att man i volvon fäller baksätena med hjälp av två stora, lättillgängliga handtag alldeles i kanten av bakluckan. Efter att ha letat i cirka fem minuter inne i kupén så fick till sist expedittanten (60+ eldrött hår och moderlig inställing) ta ledningen med orden "Hördu, lilla vän, vad sägs om att vi försöker med de här?" och ett pekande finger mot stort handtag med texten "Fold back seats" på.

Ja, vad fan... om inte hon ska få kalla mig lilla vän - vem ska då få det?

Glad vår på er.