100 ögonblick

Jag tog med mig en tidning och en bok ut på en filt idag i tron att jag skulle kunna sola en stund. Naturligtvis gick solen omedelbart i moln. Men jag hann läsa en artikel som fick mig att känna mig som två saker: förvirrrad och oallmänbildad. Åtminstone det sista är rätt ovanligt. Artikeln handlade om 100 ögonblick som ändrat ledarskapskliamatet i Sverige. Jag räknade kallt med att känna igen allihop. Jag har läst historia, trots allt, idehistoria, ekonomisk historia och feministisk historia. Och marknadsföring. Och e-handel.

Och inför en tredjedel av punkterna kunde jag bara utbrista "Huh?"

Vissa kunde jag ju solklart identifiera. Som nummer 27 - Gudrun Schyman bränner 100 000, eller nummer 100 - CH Hermansson efterlyser "någon jävla ordning", eller nummer 87 - Siba-chefen Fabian Bengtsson stängs in i en låda.

Men några av de andra.... Nummer 31 - stadsministerns första presskonferens. (det var allt som stod)

Vilken stadsminister? När? Hur? Vem?

Eller nummer 58 - Den svenska managementlitteraturens första stjärna får pris.

Vem var det? Vilket var priset? För vilken bok?

Så fortsatte det, spalt upp och spalt ner med samma kryptiska text och jag svävade någonstans mellan att känna mig askorkad och att gå raka vägen in och maila artikelförfattaren bara för att tala om för honom att det är skillnad på att vara lustig och på att vara informativ och man ibland måste välja.

Men jag låg ju på en filt. Så jag lade ner tidningen och plockade upp boken istället. Divergent. Tack och lov behövde jag inte känna mig korkad när jag läste tween-lit i alla fall. Men om ni råkar på den undersökningen - ignorera den.