lördag 29 mars 2014

90 dagars betänketid

Är det möjligt att bestämma sig för vem man vill spendera resten av sitt liv med på 90 dagar? Den frågan har jag funderat fram och tillbaka på under hela dagen. För i morse, när jag satt och stretchade på vardagsrumsgolvet och kanalsurfade under tiden så såg jag reklam för ett program som handlade om just detta. Ledsen, men fråga mig inte vilken kanal det var på eller vad det hette... jag var inte så uppmärksam! Men gissningsvis var det ett TLC-format.

Programmet bygger på det 90 dagars besöksvisum som utfärdas i många länder, till exempel USA och Australien. Ett par som träffats online måste under den tiden bestämma sig för om de ska gifta sig (innan visumtiden går ut) eller om den besökande personen måste åka hem igen. Det var i princip hela trailern, och det startade en lång tankekedja hos mig.

För är det möjligt? Att på tre månader avgöra om man älskar en person så mycket att man kan tillbringa resten av livet med den? Och sedan gifta sig direkt innan de 90 dagarna var slut?
















Till en början var jag tveksam. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag och min man väntade åtta år innan vi gifte oss. Men om man bortser just från det där faktumet att det är en vigsel med i bilden (en stor och väldigt vuxen sak för de flesta i vårt land) hur blir det då?

Egentligen kanske 90 dagar är väldigt gott om tid?

I serien flyttar i princip den utländske partnern in hos den andra under dessa dagar. Och det mesta hinner man enligt mig lära sig om en person om man spenderar så gott som all ledig tid med den människan under tre månader. Lägg därtill att de här personerna ska ha gjort ett litet förarbete under olika lång tid - skypat, mailat, chattat...

Sedan lär man ju känna olika människor olika fort. Förmodligen beroende på hur villig man är och hur villig den andra människan är att "släppa in" en. En del personer känner man knappt alls trots att man umgåtts i 15 år. Andra blir man nära vänner med efter en helg. Med kärlek tror jag det är samma sak. Lite timing, mycket mod och kompatibla gener. Så kan man förmodligen vara färdig för äktenskap efter en vecka.

Eller vad tror ni? Väg gärna in om detta.


(tror jag hittade ett avsnitt av serien på YouTube - ni får kolla om ni ids)

3 kommentarer:

  1. De flesta paren i min bekantskapskrets har nog flyttat ihop långt innan de 90 dagarna gått, vissa har även varit gravida innan den tiden passerat, så det går nog. Och om det inte går så är ju ett äktenskap lätt att upplösa, precis som alla kontrakt... Jag och min man bröt mot normen och flyttade ihop först efter två år, och gifte oss fyra år innan i fick barn...

    SvaraRadera
  2. Hmmm … det är nog lite olika där har jag en känsla av.
    Jag träffade min exman 2000 och flyttade upp till honom cirkus 10 månader efter det. Sedan förlovade vi oss 2001 och gifte oss 2002.
    Fem år senare skilde vi oss … haha!
    Lärdomen? Vette fa-an ;-)

    SvaraRadera
  3. Jag är helt inne på Frejas linje. Och tillika din Åsa. För lite fnissande påmindes jag om min egen "tremånadersregel" när jag var i tonåren: då jag är ful, var min enda "goda egenskap" stor byst. Och därför var det många hormonstinna tonårspojkar som var "inresserade". Men jag hade en sträng regel: om du älskade mig och lärde känna mig under tre månader kunde vi bli ihop och du kunde få "komma till" - stod du inte ut de tre månaderna var det slut. Jag kan säga så här: jag hade inte alltför många pojkvänner innan min man. Och han och jag flyttade ihop ett par veckor efter att vi träffats. I år är det 21 år sedan.

    Sedna ÄR det svårt att säga något om det generellt - vi var helt jämnåriga, från liknande bakgrunder och hade samma värderingar. Jag hade nog haft svårare för en WASP från USA.


    Kram

    SvaraRadera