Ute

Den 12 mars idag och min tolfte mil i 40 innan 40-utmaningen. 28 kvar innan den 12:e maj att nöta alltså. Det ser lovande ut. Just den här milen fick bli intervallöpning ute på vår största åker. Det låter kanske märkligt, men det har blivit ett av mina älsklingspass. Dels är det nära hem. Man får aldrig den där hopplösa känslan "Åh, nej! Jag har sprungit för långt åt ett håll, jag kommer aldrig att orka hem..." och så får man gå skammens latvandring resten av vägen. Och så kan jag träna när som helst, eftersom ungarna bara kan sticka ut huvudet genom dörren och gapa på mig om något händer. Jag är inne hos dem på 30 sekunder som mest.

Och sedan är det något speciellt med stubben som blir efter havren. Den är riktigt vidrig och består av 1,5 och 2 dm långa strån som om man inte lyfter på fötterna ordentligt fastnar i skorna och slår mot fötterna med ett tandilande gnissel. Så man lyfter på fötterna. Och får ett perfekt steg helt automatiskt. Lysande.

På bilden: samma åker fast med cross-åkande unge på. Den är bra för sådant också. Notera majsen i bakgrunden! Där ser ni vad vi har att tampas med för skräckfilms-inspirerad gröda resten av året. Den är också effektiv i löparsyfte.

Jag spurtar förbi varje gång. För jag har ju sett Children of the corn mer än en gång...