Fysiologiska lögner

Ni hörde väl vad som hände med Wasalopps-siten idag? 1,5 minuter efter att bokningarna för nästa års Wasa och stafett-Wasa öppnade var alla platser bokade. Innan dess hade siten redan kraschat en gång. Vi fick höra detta genom en familj i bekantskapskretsen där mannen åkt skidor sedan han var barn och har åkt Wasan fler år än jag vill tänka på - han kom inte med. Alls.

För alla ska ju göra lopp nu. Tjejmilen och den svenska klassikern och wasan och vätternrundan och gud vet allt.

Det påminner mig om den där artikeln som publicerades i början av året: den där norska undersökningen som visar att vi inte alls tränar så mycket som vi tror. Klicka här för att läsa. Speciellt män hade en tendens att överdriva hur mycket och hur hårt de tränar, och underskatta hur mycket tid de är stillasittande. Efter den artikeln var det ju många som teoretiserade om varför.

Jag håller med dem som tror att det är ett utslag av det faktum att det börjar likaställas med pengar och status att vara vältränad. Och vice versa - är du fet blir du förmodligen sedd som fattig och dum. Jag avskyr hjärtligt den synen på människor, men inte desto mindre tror jag att den är ett faktum.

Så alltså vill väldigt många kunna säga att de "håller på med en klassiker" eller "tränar för maraton". Det är status. Något folk lätt kan känna respekt för. Att dessa personer sedan sköter sin kropp så illa att de med nöd och näppe tar sig runt banan på tävlingsdagen, ja, det spelar mindre roll. Och det är sådan statusjakt som kraschar Wasaloppsservrar. Jag har gett upp hoppet om att köpa nya löpartights, förresten. Samma jakt har gjort att byxor som för två år sedan kostade 199:- nu kostar 499:- för nu ska alla springa.

Jag får helt enkelt springa i mina gamla brallor tills hålen blir så pass stora att det känns pinsamt. Här ute riskerar man ändå bara att visa skinn för släkten eller ett och annat vildsvin. Och de senare är ju bekanta med begreppet fläsk sedan gammalt.