onsdag 24 oktober 2012

Ofrivillig retreat

Där fick jag. För någon vecka sedan gjorde jag en blogglista där jag bland mycket annat skulle svara på frågan vart jag ville åka på semester. Jag kunde inte nämna någon specifik plats, men jag skrev att jag gärna skulle åka på en sådan där populär tystnadsreterat i en vecka. Där man inte får prata alls utan bara tar meningsfulla promenader, äter under komplett tystnad och mediterar.

Ja, hej och hå. Nu är jag på vippen att tappa rösten. Igen.

Sedan en två, tre år tillbaka så tappar jag rösten helt av minsta lilla halsinfektion. Det är fruktansvärt irriterande, speciellt när man har yngre barn där den ene inte kan läsa mer än korta ord.

Första gången det hände var då jag jobbade som gymnasielärare och väntade äldste sonen. Jag kommer ihåg det så väldigt tydligt eftersom det var första och enda gången jag sjukskrivit mig i min yrkeskarriär. Jag har missat en uppsats också, en stor en, då jag var 27 och hade vattkoppor. För det ska man inte ha när man är 27. (jag hade 360-någonting koppor, alla med pestig svart, varande skorpa och var äckligare än monstret från den blå lagunen)

Egentligen är det inte så konstigt.

Jag har inte sparat på min röst alls på de senaste...öh, 38 åren eller så. Jag har väl aldrig varit gapig till vardags, inte så. Men jag har sjungit i otaliga luciatåg och julkonserter och sådant med de körer jag deltog i. Alltid i alldeles för tunna kläder och alltid i den allra högsta stämman där man måste ta i från tårna för att komma hela vägen upp. Teknik till trots, sånt sliter på stämbanden. Ja, och sedan blev jag lärare på gymnasiet och instruktör på gym.

Om jag hade en guldtia för varje gång jag stått i en lokal fullpackad med folk och med ett headset utan batteri och skrikit "KOM IGEN!! NU KÖR VI FÖR FULLT SISTA FEM!!" - ja, då vore Trisslotter helt irrelevanta.

Om jag hade en femma för varje gång jag försökt överrösta en klass på väg ut genom dörren... tja...

Nu är det som det är. Det blir ingen Harry Potter-läsning för barnen ikväll. Det blir tystnad och teckenspråk till maken (som säkert bara njuter av friden).

Och nästa gång ska jag skriva i en lista att jag önskar mig något roligare. Som en Aston Martin.

3 kommentarer:

  1. Be careful what you wish for. Jag hann inte mer än uttala högt här hemma att jag skulle behöva ligga på sjukhus och ta igen mig så blev jag inlagd för skallen vilket inte var någon höjdare.

    Bajs för att tappa rösten.

    SvaraRadera
  2. Jaja, men du får din vecka i total tystnad iaf, alltid nåt !! :)

    SvaraRadera