11 timmar till en Ipren

Klockan 6 i morse, när klockan ringde så tänkte jag: "Idag borde jag nog ta något anti-inflammatoriskt. Som en Ipren eller Ibuprofen."

Sedan dess har jag:

Klätt på mig, väckt barnen, konstaterat att katten haft en varböld som läckt över äldste sonens hela överkast, tvättat katten med desivon, lagt överkastet i tvättmaskinen, mailat med lokal välgörenhetsorganisation, kollat FB, läst nättidningar, lagat frukost, packat fruktlådor och kontaktböcker, skjutsat till skolan, pratat med pedagoger, återvänt hem, släppt ut en av katterna, påmint min man om att man måste kliva upp ur sängen för att komma till jobbet, lyssnat på prat om nya grävmaskinen, kokat ägg, bryggt kaffe, ätit frukost, pratat med veterinär, förberett för möte, mailat lite mer, läst ett kapitel i en bok, tränat styrke, duschat och bytt kläder, tagit in katt och matat, pratat i telefon, åkt in för ett möte, träffade yngste sonen utanför folkets hus på väg till barnteater och kramades, hade möte, hämtade ut kattmedicin, åkte hem och åt hälsosam lunch bestående av överblivna plättar och coca cola, tvättade kattens böld och gav medicin med spruta, hämtat barnen, bakat saffransfrallor, ringde Bokias fakturaavdelning, tittat på playkanaler på datorn, läst lokaltidingar, släppte ut ena katten igen, serverat mellis, talat om hur saker stavas, tagit in katt igen, uppdaterat en hemsida, skickat ungarna med farfar till skogen, åkt in för att handla mat, åkte hem, packade upp maten, tog emot barn som sett spår av vildsvin och rådjur och hade blöta kläder, tvättat en maskin tvätt till, mailat lite mer, druckit kaffe, pratat i telefon, pratat i telefon, lagat rimmat fläsk med löksås och startat om digitalboxen. Och bloggat.

Men jag har fortfarande inte lyckats ta någon Ipren.


Kanske lika bra att vänta till i morgon.