fredag 8 februari 2013

Triggers

Det är något väldigt uråldrigt atavistiskt med att gå ut på morgonen och lyssna på vargen. Den senaste veckan har det gått en hane i ett stråk på andra sidan ån (säg 100, 150 meter bort) och ylat, ylat. Det är parningsdags, gissar jag. Varje morgon, samma visa. Först kommer dessa i full panikgalopp från nattens sovplats vid ån:












Jag gissar att isen börjar bli lite väl dålig till och med för vargen, men de vill väl inte chansa.

Och sedan börjar ylandet. Jag undrar om den fått svar eller om den tänker flytta sig snart?

I alla fall kan jag inte riktigt förklara hur det känns att stå och lyssna på vild vargsång så nära sitt hem. Min överlevnadsinstinkt är hyfsat stark och den gillar inte att höra rovdjur mer än den gillar att höra fotsteg bakom  mig på en mörk gata. Den reagerar och larmar.

Inte vill jag bli av med den biten heller. Var sjutton hade jag varit utan min schyssta radar?

Men nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om. Utan ett angränsande ämne - vad som triggar en speciell känsla. Jag hade ett möte på förmiddagen där vi pratade om skrivprocessen, och vad som får oss att ramla ner i "författarhålet" där man skriver med flow och inte bara med bokstäver. (Ni fattar.) Den här personen vill dessutom skriva om händelser i sitt eget liv och vi diskuterad hur man kan ta sig tillbaka till den känsla man hade för flera år sedan.

Vad är starkast för er, reagerar ni på lukter, synintryck eller hörselintryck? Smak? Känsel? Vad skulle ni behöva för att ta er tillbaka till...säg 15-årsåldern? Skulle ni sätta på er en tröja, tugga Jenka-tuggummi. lyssna på en låt från det årets toplista? Se en film?

Jag trodde länge att jag reagerade starkast på synintryck, men upptäckte sedan att jag reagerar mest positivt på hörselintryck (varenda man jag varit intresserad av låter likadant som min morfar som var mycket viktig för mig, samma klangbotten i rösten, samma heshetsgrad) och jag reagerar mest negativt på lukter.

Vissa "triggers" får mig att minnas personer också. Köttbullar med lök, Hemmets Journals korsord och en tickande väggklocka, det är farmor. En virkad filt, mintté och schwarzwaldtårta, det är min lillasyster. Liljekonvaljer, Strong halstablett och Harlequinromaner - det är mormor.

Vad tar dig någonstans?

5 kommentarer:

  1. Kukt- och minnescentrat är ju sammankopplade. Lukter är ju rena rama hålvrängaren (!) om man vill ner där. Men också hörseln som du säger... vissa låtar och man är fjortis igen. =)

    SvaraRadera
  2. LUKT... L U K T för tusan, ha ha ha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag undrade just vad kukt-centrat gjorde i hjärnan. *asg*

      Radera
  3. Förr var det definitivt lukt, men mitt luktsinne har blivit förvrängt och är inte alls lika pålitligt som förr, så jag skulle tro att det är synminnet. Åtminstone minns jag det mesta i bilder och kan tydligt beskriva var vi var, vilka som var med, hur vi såg ut om mina vänner börjar prata om nått vi gjort i vår ungdom...

    SvaraRadera
  4. Åhhhhh, vilket vackert inlägg.... Dofter... Mmmm... Och jag skulle vilja höra den där vargen...

    SvaraRadera