Ljuga för en god sak?

De allra flesta människor ljuger ett flertal gånger på en dag utan att egentligen tänka på det. Ofta är det bara av någons sorts social artighet: "Jaha, var du där, jag såg dig inte!" (betyder jag såg dig men orkade bara inte prata) eller för att komma ur en situation snabbast möjligt "Nej, godiset är slut, vi får köpa mer på fredag" (det finns massor kvar men jag orkar inte med allt tjat om tandhälsa och lördagsgodis). Det är ingenting vi tänker på. Känner oss speciellt omoraliska över. Vi gör det oftast för en god sak, för att slippa göra någon ledsen eller för att våra barn inte ska äta socker varje dag...

Men när lögnerna blir större. Hur blir det då?

Den 12-faldigt Oscarsnominerade filmen Lincoln tar upp den problematiken. Om du för att avsluta ett krig och få slut på slaveriet måste ljuga och fuska bortom all rim och reson - skulle du? Stephen Spielberg visar i sin filmatisering av USA:s mest kände president ett porträtt av en man som gör just detta och ändå framstår som "Honest Abe" - den mest ärlige man som någonsin innehaft det ämbetet.

Just eftersom det är Spielberg som har gjort filmen så kommer man inte undan att diskutera vad som ligger bakom och jag känner att de eventuella politiska åsikter som framförs genom filmen litegrann överskuggar ett utmärkt skådespeleri och en lysande iscensättning. Det är inte första gången som Spielberg visar på den lågmälde och intelligente ledaren som tar de svåra besluten - alltid moralisk men inte alltid lag- och rättrådig.

Ofta blir det mycket bra i Spielbergs tappning. Tidigare exempel är Saving Private Ryan, där Tom Hanks lågmälde skollärare/plutonledare får leda sina män genom fiendeland för att rädda en enda soldat, eller Band of Brothers där major Winters (Damien Lewis) lotsar sitt kompani genom belägringen i Bastogne.

Och då kommer frågan - hur politisk är egentligen filmen Lincoln? Både Speilberg och Tom Hanks stödde Barack Obamas omvalskampanj med det maximala beloppet 1 miljon dollar var, och det ryktas också att Spielberg lånade ut sitt bolags marknadsföringsavdelning som stöd. Det är nästan omöjligt att inte se Obama i Daniel Day Lewis gestaltning.

Så vad är agendan? Det är inte första gången Hollywood på ett ganska handfast sätt ingriper i politiken. Vill filmmakarna uppmana presidenten att strunta i laglig rätt så länge som syftet är gott? I filmen säger Lincoln (ungefär) "Vem har gett mig rätten att göra så här? Folket, anser jag. Jag meddelade mina avsikter och gav dem ett och ett halvt års tid att fundera. De valde ändå om mig. Alltså anser jag att de givit mig den rätten."

Det är - med andra ord - nästan omöjligt att tycka något objektivt om Lincoln alls. Men jag tror nog att Daniel Day Lewis får gå hem med ännu en guldstatyett på söndag natt.