lördag 23 februari 2013

Upploppet

Tittar vilt på film (kanske inte vildsint direkt... men mycket) för att hinna på de sista inför Oscarsgalan. Jag lägger ut mina gissningar i morgon afton, så får vi se sedan hur rätt eller fel jag hade.

Jag funderar just nu på om jag inte ska "låsa" Jessica Chastain som mitt val för bästa kvinnliga skådis. Det är hon från Zero Dark Thirty... okej, jag vet att de flesta inte sett den. Så:

Huvudtemat är, enligt mig, att om du är den som delar ut tortyr - blir du inte själv torterad samtidigt? Chastain spelar Maya, en ung operativ som blir skickad till mellanöstern efter 11 september och som snabbt får lära sig att stå ut med de "förhörsmetoder" som Bush-administrationen införde. I början är Maya smått äcklad av processen, men ser den som ett nödvändigt ont, och så småningom utför förhören själv.

2008 letar fortfarande agenterna efter Bin Ladin, men nu med en president som svurit på att ta krafttag mot oetiska förhörsmetoder och som vill återupprätta USA:s rykte på den punkten. Så Maya måste fortsätta sitt arbete, men hur?

Och hur blir man normal efter all den skiten? Efter att ha klätt av män nakna, skendränkt dem, förvägrat dem sömn, slagit dem, lett omkring dem i hundhalsband, låtit dem ligga instängda i lådor i sin egen avföring? Vad gör man när man kommer hem? Går på dejt?

Det är Katheryn Bigelow som gjort filmen (som fick en Oscar för The Hurt Locker som första kvinnliga regissör någonsin, för två år sedan) och hon väjer inte från sådant man kanske helst inte vill se. Så filmen är riktigt sevärd - för dem som är på en bra plats själv. Se den inte om ni mår "sådär" för då tappar man tron på mänskligheten ganska ordentligt.

Men återigen - det är intressant att fråga sig hur långt man själv skulle gå i en sådan situation. De flesta säger nej, det är något jag aldrig skulle göra. Helt mot alla principer.

Okej.

Men om du på allvar trodde att någon skulle spränga ditt hus med barnen inuti, då? Om låt säga två dagar? Skulle du kunna dra ut fingernaglarna på någon då, om du var säker på att få veta var bomben var?

Förmodligen.

Vi är läskiga, vi människor.

5 kommentarer:

  1. Man kan aldrig säga vad man skulle göra och inte göra i en situation man aldrig ens nosat på. Förmodligen skulle man göra som de andra gjorde och som man var tvungen att göra.

    Men du vafan Sophia Coppola då? Var inte hon första kvinnliga regissören som fick en Oscar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, Sophia Coppola vann för Bästa originalmanus. Hon var "bara" nominerad för bästa regissör. Det tog alltså 68 awards innan en kvinna fick räknas in bland auteurerna.

      Radera
  2. Jag har sett reklam för den filmen och undrat vad den egentligen handlar om, tack för beskrivningen! Låter som en riktigt tung film, säkert superbra, men ag har redan tappat tron på mänskligheten, jag behöver inte sänka den ännu mer...

    SvaraRadera
  3. *stum* ja - jag har läst om filmen. Men jag kommer nog aldrig orka se den. Jag har mött dessa människor på riktigt. Och hört dem berätta. Sett... Usch. Men en viktig film. För alla "normala" människor...

    SvaraRadera
  4. Hihi, jag brukar också reagera och tycker att det orealistisk, men så är det ofta på film.
    Kram

    SvaraRadera