Flickor

Lite splittrad men effektiv idag - vilket är tur, för i morgon är det planeringsdag i skolorna med hemmavarande söner som kommer att behöva en del passning. Bredvid mig ligger en hög med filmer som ska ses, men de kräver koncentration och tid. Istället snabbtittade jag igenom de TV-program jag missade igår... startade dem på play och scrollade tills jag hittade någon intressant scen.

Jag tittade till exempel på makeover-biten i Sveriges next top model (Jonas Hallberg skulle prata en del om vår gemensamma hemstad och ja, jag kan ju inte annat än hålla med om hans omdöme om stan. Men kan se det med mer galghumor, kanske. Jag var inte mobbad på det ganska skoningslösa sätt han var).

Och hör och häpna....var det inte en 19-årig tjej som bröt ihop för att hon skulle få håret klippt kort. Utvald bland 1000-tals sökande, med en chans på 9 till ett modellkontrakt värt en halv mille. Grinar och lämnar programmet. Varför? Jo, "Om man har kort hår kommer man aldrig att få någon kille! Det är ju självklart!"

Det är någonstans där man bara vill ge upp alla tankar på att debattera feminism. Varför slösa bort tiden, liksom? Man kanske skulle ägna sig åt något annat som...lära sig italienska eller snida trägubbar.

Men det är svårt det där med "flickor". Någonstans mellan 15 och 25 varierar mognadsgraden så otroligt från tjej till tjej att man inte kan tro att det är sant.

Eventuellt är det därför som just tonårstjejer skapar en sådan dramatik i grupp? Alla vill höra till, alla vill vara prick likadana. Och det går bara inte, när någon i gruppen har mental kapacitet som en 12-åring och en annan är som en luttrad 40-taggare.

Jag och vännen T. hörde till en sådan grupp (vi blev vänner när vi var 15). När vi var 19 (samma ålder som tjejen i programmet) hade gruppen redan splittrats, men T. och jag har fortsatt vara vänner. Vi håller kontakten med en del av de andra från den tiden - men inte på samma sätt. Kanske var det för att T. och jag var de som stämde bäst överens i mental ålder, kanske berodde det på något annat. Men visst hade vår grupp också tjejen som alltid fick dramatiska utbrott, tjejen som inte visste något om sex, tjejen som fick stora vredesutbrott o.s.v.

Vem var jag när jag var 19? Det kan jag inte objektivt svara på. Men jag var förlovad, hade bott ensam och försörjt mig själv under gymnasiet och hade börjat läsa litteraturvetenskap. Hade äldre vänner som jag och min pojkvän umgicks mest med. Jag var, åtminstone ytligt sett, den städade i gruppen. Men fy, visst gjorde jag en del knäppa, sjuka och allmänt korkade saker ändå...

Vad hade jag då gjort om någon erbjudit mig chans till säg....ett förlagskontrakt om jag rakade skallen?

Jag hade varit flintskallig på fem minuter.

Det vet jag om mig själv i alla fall.

Och det är ganska skönt.