Den inställda lördagen

Ja, det var ju meningen att den här lördagen skulle bli litegrann som en överrock från Burberry, men den blev visst inte mer än en "liten fingertutt" om ni kommer ihåg den sagan.

Jag somnade med besked i soffan klockan 19.30 igår kväll och vaknade till bara nog för att ta mig uppför trappan och ramla i säng. Tydligen hade jag feber. Den verkar sitta i ett tag till. Barnen har ont i halsen och i öronen. Så, inget födelsedagskalas hos vän idag, och ingen övernattning hos kompisar för dem.

Och - på grund av ovanstående orsaker - ingen barnfri myskväll för oss heller.

Maken kan inte ens trösta sig med att åka till hufvudstaden för att titta på grävmaskiner, för det är snöväder ute och då förlorar svenska folket enligt alla uppgifter förmågan att tolka hastighetsmätare i förhållande till väglag. Stopp på stopp på stopp på vägarna. Han fick vända i grannstaden.

På sätt och vis är jag lite förtjust i sådana sär undantagsdagar. Jag sitter och småfixar med ett nyhetsbrev, mannen sitter på något forum på nätet (sätter en hundring på att det handlar om grävmaskiner) och barnen spelar och gör sushi av modellera.

Jag vet inte vad den besattheten kommer ifrån eftersom de aldrig skulle kunna tänka sig att ÄTA sushi. Kanske tycker äldste sonen bara att det är vacker mat. Så han tillverkar rullar och sashimi och wasabi och lägger dem i en ask som han sedan "säljer" till resten av familjen. I alla fall frågade jag hur länge han ska ha modellerasushin kvar (eftersom den torkar).
"Hela min sushikarriär" blev svaret.
"Hur länge varar karriären, då?"
"Tills jag får slut på saker och ingen vill köpa mer och jag har slut på pengar och går i konkurs", förklarade sjuåringen.

Vad bra. Men var lär sig en sjuåring vad konkurs är? Har jag haft den diskussionen med honom någon gång? Då kan vi i alla fall stryka "Konkurs" på förklaringslistan tillsammans med "sexa", "mens", "varför man får lön" "Vart man kommer när man dör" och "TV-reklam".