Just nu är det en hel massa småbarnsföräldrar i övre medelklassen som piper om att det är skollov nu igen. Åååååh nej, då måste man ta ledigt från jobbet och vara med barnen! Så jobbigt! Senast igår hade Ann Söderlund en krönika i Aftonbladet som spann på just det temat. Hon tyckte att staten minsann borde ge småbarnsfamiljer fler semesterdagar, i princip så att man kunde sprida ut påsklovsresorna så det inte blev så trångt i backarna i fjällen.
Jag kände att jag kräktes litegrann inne i munnen.
Det är inte synd om Ann Söderlund.
Inte heller om de flesta av de föräldrar som piper mest. För de har faktiskt det tillräckligt bra som det är. Ofta hör jag det mesta gnället från familjer där det finns två föräldrar, där båda har jobb, en miljon prylar och där man sticker iväg på charter en eller två gånger om året "för det är skönt att komma iväg".
Jag blir sur. Jag tycker de är jävligt otacksamma. "Varför skaffar ni barn, då?" vill jag fråga. "Någon sorts egotripp?" För dessa familjer handlar det om en period på kanske tio års tid då man får offra litegrann för att barnen ska känna att de faktiskt har prioritet. Köpa falukorv istället för kravkött. Handla på H&M istället för Polarn och Pyret.
Jag hör däremot ingenting i media från de familjer som faktiskt har svårt att få till det. Där det finns en förälder (och bara en) som måste jobba heltid, annars finns det helt enkelt inte mat att ställa på bordet. Där det inte finns en farmor eller en morfar som tar ungarna till ridningen på lördagen "Så de får sova ut därhemma, det behöver de!" Där frågan om när påsklovet ligger i förhållande till snömängden i fjällen är helt akademisk, eftersom den överhängande frågan är om det finns pengar till vårskor eller inte.
Jag säger inte att det är ett måste för alla barn att vara hemma varenda lovdag på ett år. Finns det "fritte" att tillgå tycker de flesta barn att det är hur kul som helst att vara där.
Det jag protesterar vilt emot är sättet att se på sina barn - som om de vore något problem att hantera, något som måste fixas undan för att man ska kunna ha det bra som vuxen. Fult. Egoistiskt.
Men det förklarar ju en hel del av tendenserna i samhället just nu. Om man inte ens orkar sätta sig in i hur ens eget barn känner det, så har man förmodligen inte någon empati till övers för killen med flaskan på parkbänken heller.
Jag får också kräks i halsen när jag hör föräldrar där de är två och båda har en inkomst tjata om lov där de ser skollov som ett problem eller att det har så mkt att göra för de jobbar heltid och barnen har så många aktiviteter så att de knappt hinner med sitt eget liv. Jag tycker att det är gnälligt. Det ser jag givetsvis lite utifrån att jag var ensamstående med pytteinkomst med min dotter när hon växte upp. Nu efteråt kan jag se den stora behållningen i att jag hade enormt mycket tid med henne och det, tror jag iaf, gör att vi idag har en nära och bra relation.
SvaraRaderaHa en fin dag!
Nina
Bra skrivet... jag jobbar med barn och blir ibland så arg. Föräldrar som hellre använder sina semesterdagar till att åka med sina parvänner/tjejvänner på resor och sen får barnen bara vara hemma ett par tre veckor för de måste få in alla egoresor och egentidgrejer. Eller alla singlar som kommit på hur de lägger sin semester. De veckor de har barnen jobbar de och de veckor de har semester så har den andre föräldern barnen. Förra året var det ett barn som var ledig två veckor, en med sin far och en med sin mor fast föräldrarna hade fyra veckor var. Känns så hemskt! Man undrar faktiskt varför vissa skaffar barn. Detta var lite emot vad du skrev.... för jag tycker faktiskt fler och fler föräldrar har sina barn på fritids eller förskola och ser till sin egotid istället. Men det finns männsikor till allt och många vill ju också umgås med sina barn. De föräldrarna finns ju också! Tur! : )
SvaraRaderaKram och ha det bra!
Jag håller med dig, och jag var ju lite extrem där och hade mina barn hemma på heltid tills de var fem år. Men jag ser ju också att de gillar dagis och fritte nu, och att vissa barn hellre är där än hemma eftersom de har kompisar att leka med.
RaderaNej just det.
SvaraRaderaBra sagt och skrivet.
SvaraRaderaHåller HELT med!
SvaraRaderaJa Nilsson och Wagner ja. Isoldes Liebestod från Tristan och Isolde (ja kanske). =D
SvaraRaderaIntressant inlägg. Jag försöker tänka på det med mitt "barn" vilket alltså är min hund. Eller liknande menar jag - när jag är trött och han behöver gå ut så påminner jag mig ofta om att jag är världens lyckligaste som har honom och när vi väl kommer ut så försvinner tröttheten när jag ser hans glada skutt. Förhoppningsvis blir det så även med de föräldrar som gnäller.
SvaraRaderakram
WORD!
SvaraRaderaSå himla bra skrivet, som vanligt! Får en bitter eftersmak! Jag träffar så många elever som aldrig kommer hamna i någon skidbacke på loven!! Även om kommunerna delar upp loven i olika perioder! Amen och Stor Kram till dig! Anna
SvaraRaderaTål bara inte Ann Söderlund, gnälligare person finns inte. Hon gnäller om precis ALLT!!
SvaraRaderaJag hade inget hellre velat än kunna ta med barnen på Italienresan men jag har inte råd trots att JAG blir bjuden på resan. Det känns hårt, jävligt hårt...
Ha en bra dag!!
Absolut! Jag tänker ofta på de föräldrar som har svårt för att de måste jobba under lov (ensamstående) och sommarlovet blir en katastrof pga obefintlig barnomsorg. Hu.
SvaraRadera/Ida
Åhhh - bravo!! Mycket bra inlägg!! Egotrippade föräldrar föder lustbarn - som hela tiden tror på fullaste allvar att ALLT kretsar kring dem. Oj då - blandade visst ihop det en liten smula aning.. *ler* Verkar som om jag har en hel del obearbetade issues där!
SvaraRaderaMen. Mycket bra. Och helt rätt. Även om jag inte var hemma längre än 20 mån. med killarna. Men. Jag gnäller inte. Utan tänker på alla de som inte har det så bra som jag. Vi.
Kram