Yes woman

Har ni sett filmen med Jim Carrey? Den där han bara tvingas att säga ja till precis allting, hur knäppt det än är?

Ja, sedan upptäcker han ju att livet blir så bra om man bara vågar säga ja...

Det är ett kul tankeexperiment att göra, även om jag alltid brukar tycka att framför allt kvinnor borde lära sig att säga NEJ!! åt saker oftare. Jag hade ett sådant år förra året, då jag sade nej med bestämdhet åt en hel massa saker. Och personer. Och företeelser. Det var en mycket nyttig period.

Men i år tycks jag vara mer benägen att säga "Javisst, självklart!"

Jag vet inte om det beror på någon sorts överdriven optimism eller bara på ren glömska. Igår tackade jag ja till ett styrelseuppdrag som jag sagt nej till förra året. För nu tyckte jag att jag helt plötsligt hade mer tid på mig.

Jag vet inte var den idén kom ifrån. För det har jag inte.

I själva verket har jag på papperet mer jobb och fler uppdrag än förra året.

Men det är väl egentligen inte hur mycket man har att göra som är det avgörande. Det är väl hur man upplever sakerna. I vissa lägen kan det kännas oerhört tungt att ha ett endaste möte inbokat på en vecka och andra veckor är man på språng från arla morgon till sena kvällen utan att ens bli trött.

Det kanske är dags för ett år när jag säger "ja" mer än "nej".

Fast i vissa fall och till vissa människor så är det fortfarande ett stort, fett "NEJ! Aldrig i livet!" som gäller. Jag är trots allt inte Yes Man. Utan Yes Woman.