Gunga dig frisk?

För ett litet tag sedan tittade jag på ett program där en entreprenör försökte sälja in en en gunga för sjukgymnastik till exempel för människor som drabbats av stroke. Jag tyckte förstås idén var kul, men tanken var ju att den skulle säljas till rehab-ställen för 15000 och en hemmaversion för 5000.

Det var förstås lite väl att ta i.

Vi har haft yogagungor i taket (och utsatt oss själva för ganska många skämt från vänner som trott att den användes till något annat) och dem har vi gjort av fem meter tyg från IKEA. Ni vet, de där billiga bomullstygen som kostar 19:- / meter.

En yogagunga ser ut så här:

Just den här övningen kanske inte är för nybörjare...

Jag har också en son som älskar att gunga. I själva verket gunga och sjunga. Härom veckan var jag i en lokal i byn där jag kunde se bort till dagisets lekpark. Jag stod och tittade på när min yngste son gungade, glad som en lärka, hela rasten tills att en pedagog kom och hämtade ner honom.

Här är han i gungan.

Och här sover han i yogagungan vi hade uppe i taket för ett par år sedan.

Jag har ju frågat vad som gör det så speciellt att gunga, och varför själva aktiviteten alltid måste samköras med en blandad repertoar av Markoolio-sånger, Nickelback, Erik Saade och Sean Banan.

Han svarade, att när han gungar känns det som att han flyger och då blir han så glad att han måste sjunga.

Ja, blir man inte frisk av det så vet jag inte...

Mer gungor till folket!

När gungade ni sist?