Min man och jag har helt olika dygnsrytm. Jag är extremt morgonpigg och behöver inte särskilt mycket sömn. Han är extremt kvällspigg och behöver fler timmars sömn per dygn. Litegrann har vi jämkat oss genom 17 års förhållande och litegrann har vi väl ändrat oss beroende på livsstil och ålder. Men i stort sett så gäller ursprungsläget.
Det är ganska många som kommenterat detta och sagt: "Oj, är det inte svårt att leva med någon som har så olika tider?"
Nej, det är det faktiskt inte. Inte eftersom vi båda också har ett stort behov av privat tid då vi får sköta oss själva utan inblandning av övrig familj.
Jag har min tid på morgonen, då jag oftast är vaken ett par timmar före övriga familjen och kan läsa ifred, äta frukost ifred och titta på TV utan konkurrens om fjärrkontroll. Lägg till det att jag dessutom har tid varje dag mellan 7.30 - 12.30 ostörd i mitt hem eftersom jag ju arbetar hemifrån.
Så jag unnar verkligen min man timmarna på nätterna då hela huset är tyst och alla utom han sover.
Lite då och då får jag en glimt av vad han egentligen gör då vi andra sover. Tittar på skitdålig actionfilm som ingen annan har tålamod med. Spelar elgitarr med hörlurar. Spelar x-box. Surfar på teknikforum.
Och ibland får jag pussla ihop nattens aktiviteter som en annan CSI-expert.
I natt väcktes jag vid halv två-tiden av ett konstigt, knackande ljud från köket. Jag försökte ignorera det hela, men till slut var jag så vaken (och kissnödig) att jag rasslade nerför trappan. Min man står i köket, glad som en lärka och hackar ett stort vitkålshuvud.
Jag orkade inte fundera vidare över det då, men i morse såg jag dessutom spår av lök, paprika och en hel massa kladd på spisen. Dock inga matrester eller något sparat i kylen, så jag kunde inte riktigt avgöra vad som egentligen tillagats.
Förrän jag öppnade ytterdörren för att släppa ut katterna och nästan snubblade över en gigantisk kastrull som stod ute på altanen.
Vad gör min man alltså om nätterna?
Soppa, tydligen.
Det är toppn med några timmar för sig själv. Jag lägger mig gärna före gubben, och han sitter uppe och kollar tv eller dator precis som din och sen har jag gärna helgmornarna ensam, när alla sover. I veckan ska ju alla iväg samma tid. Mycket att han är senare uppe är att han kommer hem från jobbet, typ när jag börjar gäspa...
SvaraRaderaHA! Vilken gynnare. Teknikforum ja... ja där hänger Pluto också. Men man skulle ju bli galen om man inte fick vara ensam ibland. Minst några timmar varje dag.
SvaraRaderaUtan egentid så skulle jag bli fullständigt galen!
SvaraRaderaNär jag har barnen här så är det ju så att egentiden inte finns, och jag vrakar ihop. Alltid är det något. Titta här, gör det, hjälp där, hämta det, stressa hit å dit....
Det är verkligen fruktansvärt.
Mannen som jag träffar lite grann är en fullständigt utpräglad natt människa.
Och det är skönt att läsa att det kanske går att hitta någon balans ändå. Vi har väl gjort lite som ni, han har sin egentid på natten och jag på förmiddagen dom helgerna vi träffas....
Jag är som din man. soppa gör jag kanske inte - men jag fungerar bäst på natten. Inte behöver jag många timmars sömn, men jag tränar, läser, fixar med räkningar och dylikt runt midnatt.
SvaraRaderaEgentid behövs. För alla. Egentid i gemenskap är bäst. När man vet att man KAN vara fler. Om man så väljer. Jag trivs ensam.
Kram
Spännande. Jag och min man har också mycket skiftande tider. Kanske inte riktigt lika skiftande men mannen jobbar skift så...
SvaraRaderaVi var så vana vid att bo ensamma så jag tror att för oss just nu är det nyttigt. Men min man tittar mest på usel tv...
Ler för mig själv :) Min man är nattuggla, jag somnar vid 22, jag är morgonpigg..vaknar vid 5 och älskar min egentid på morgonen...han vaknar vid 8...fortfarande så efter 20 år tillsammans!kramar Diana
SvaraRadera