Walpurgisnatt

Ni ser väl upp inatt, när ni är på väg hem från Valborgsmässoeldarna? Den här helgen har ju trots allt bara räknats som en kristen högtid i sådär en 1 300 år, och ännu kortare i norden. Valborg var ett helgon som motarbetade mörkrets krafter. Ännu ett mycket lyckat PR-jobb av den kristna katolska kyrkan. Innan dess var det Walpurgisnatt som gällde. Omvända Halloween, där slöjan mellan världarna var lika tunn som i slutet av oktober.

Eftersom det är tid att så, har den här helgen inom hednatron räknats som en kvinnohelg för fruktbarhet och tillväxt. Allt det du sår nu får du skörda under resten av året. Så det gäller att hålla det onda borta. Sår du split får du skörda strid. Och så vidare.

Här hemma blir Valborg familjeorienterad, med skräpeldning och korvgrillning och bananer med choklad grillas i folie i utkanten av brasan. Precis där vår gård ligger nu, var det vatten och sjöbotten under vikingatiden. Namnet på gården betyder till och med ankringsplats, eller plats där lerdungeskepp ankrat. Så nej, här har det inte skett många hednariter.

Men det lustiga är, att här tänds heller inga bål. Det görs (insåg jag för några år sedan) längre upp på vår mark längs den gamla strandkanten, som inte funnits i verkligheten på 1500 år eller så. Om man åker ut längs vår å ikväll så kan man precis se eldarna rada upp sig från gård till gård som om de var kasar på stranden. Förra året kunde vi se sex stycken i rad.

Lite Walpurgismusik från Faust på det, kanske?

 

Trevlig kväll.