Inventering

Jag är nu inne på den femte veckan av årets köpstopp och än så länge har jag inte varit särskilt frestad att bryta det. (Maken som följer sina egna regler angående shopping har förstås hemfört ett stycke grävmaskin vilket egentligen borde vara nog konsumtion för hela familjen för hela året i kronor räknat...)

Gissningsvis är icke-konsumtion en vana precis som allt annat. Det blir lättare ju mer man praktiserar. Som... en fasta med plånboken.

För fortfarande så har vi alldeles för mycket saker för att få någon överblick över dem. Jag stod faktiskt härom veckan med ett par jättefina Addidas-skor för barn för superpriset 99:- i handen inne på Intersport. Men jag lade tillbaka dem. Och det visade sig vara ganska klokt.

Idag har jag behandlat huset som ett företag och inventerat "lagret". Och det visade sig ju att äldste sonen redan hade sex par vårskor som han kunde ha, och den yngre sonen hade nio. Vilket extremslöseri med pengar det hade varit att kånka hem ännu ett par - 99:- eller inte.

Det visade sig också att jag redan hade alla partygrejor som kommer att behövas för äldste sonens annalkande 8-årskalas. Jag hade till och med svart karamellfärg och en tårtoblat med Batman på. Och inbjudningskort, som tydligen inhandlats någon gång.

Jag vet ju varför jag och många med mig shoppar som vi gör. Lika delar stress och lika delar bobyggande under stress. Många gånger glömmer vi helt enkelt bort sådant vi redan äger. Jag hade till exempel helt glömt bort att jag köpt en blå kavaj på rean förra året. Det var nästan läskigt att plötsligt stå med den i handen och inte komma ihåg den alls. Jag tiggde ju till och med åt mig en kavaj i julas av en kompis som hon skulle sälja på loppis annars, för jag var helt säker på att jag inte ägde någon annan än en svart kavaj.

Och - som en reaktion på stressen så är det ju skönt att shoppa när allt annat runt omkring gungar. Då har man sitt lilla lager att "boa" om sig med. (Slår det slint så blir man en hoarder, förstås...)

Så, jag fortsätter att gräva mig igenom en 15- 16 år av obetänksam konsumtion och säger till när jag nått bottenlagret och återvänder till shoppandets skara. Det blir inte på ett tag. Sonens födelsedagspresenter blir väl undantaget, kanske. Om jag inte råkar lyfta på någon låda och hittar en 20' cykel. (När jag skriver detta så kommer jag på att det ligger en paket med LEGO ovanpå kylskåpet och väntar på en födelsedag. Hjälp.)