Ibland är gammal äldst. Och återigen känner jag mig lite berättigad i mina ständiga klagomål över dem som läst "Fifty shades..."-serien och tycker den är så nyskapande. Pah. Jag har suttit och läst avhandlingar om självbiografier och snubblade över en historia jag glömt bort. Förhållandet mellan två av dåtidens mest kända, svenska författare: Marika Stiernstedt och Ludvig "Lubbe" Nordström (han med Lortsverige).
När man läser deras korrespondens så blir man helt golvad av känslodramatiken - under den idealiserade ytan (de var ju ett "perfekt" par) så stormade det något så oerhört.
Det hela inleddes med att Marika, som då var 35 och nyss hade skilt sig från en man som mer varit som en kamrat, skickar ett brev till den några år yngre Ludvig. Han satt pank och utfestad i Frankrike och fick helt plötsligt ett brev från den vackra och bästsäljade Marika, den kvinnan ALLA pratar om, och hon skriver om hans bok, om hur genialisk hon tyckte han var.
Några få brev in i korrespondensen så har fan-breven förvandlats till något som skulle få Mr. Grey att gå och gömma sig i amatörskam. Ludvig skriver: "Er fåfänga får inte ta makten över er och köra bort mig. Jag vill göra om er, som jag tidigare sagt; jag har för första gången funnit ett material som syns mig alldeles passa för mina intentioner:" Hon skriver tillbaka: "Det känns ungefär som ni fört upp mig mot en vägg, höll handen på strupen mot mig och sa, ganska lugnt och sansat, att nu får du ta och ge dig!"
Jorå. Och sedan höll det på sådär i en 25 år framåt. Marika Stiernstedt beskriver ofta i sina dagböcker hur trött hon känner sig. Det undrar jag inte på.
I övrigt, bortsett från stormande par i avhandlingar, så har söndagen härhemma varit lugn. Vi har haft årsmötet på bokcaféet och någonstans mellan nu och sömnen ska jag hitta tid att fylla in en ansökan om projektstöd. Vi ska bygga ut uteserveringen inför säsongen och anlägga en ny trädgård full med ätbara saker vi kan använda i caféet. Örter och bär. Och en fin lekplats.
Bilder kommer. Jag lovar. Men först får väl den förbaskade tjälen gå ur marken någon gång!!
Mellan nu och sömnen, ja den var bra.
SvaraRaderaTjälen kom sent och verkar gå ur sent.
Verkligen drama, tänk att leva ett helt liv så, att hon var trött måste vara en rejäl underdrift... Och "Fifty shades..." får vara för mig, allt jag hör om den är att den litterärt är ett skämt... Jag lånade ett ex av en kollega när vi satt och väntade flyg, och bara genom att bläddra någon minut hittade jag flera stavfel och meningsbyggnadsfel. Ja, jag vet, jag är nördig språkpolis (utom i mina egna texter...) men jag kan inte få läsglädje om språkliga felaktigheter stör mitt läsande. Så inte ens korrekturläsningen har funkat i den boken, den väljer jag helt bort...
SvaraRadera