Kalas eller kras. Eller roomservice.

Hur har ni det med kalas och sådant..? Är det något ni gillar eller inte? Det verkar i alla fall vara ett ämne som hyfsat många har starka åsikter om. Speciellt när man pratar om deras kalas som barn. Oj, vad många det är som har riktigt traumatiska minnen från sin barndoms kalas. Det är riktigt otäckt ibland när man tänker på efter - genom att bjuda hem folk för att fira kan man alltså traumatisera sitt barn lika varaktigt som vad som helst.

Jag har vänner som varit med om bilolyckor och skilsmässor och inbrott i hemmet medan de varit i nästa rum och det de i alla fall minns är att de kissade på sig på kompisens fest eller att deras mamma hade lagt frukt istället för godis i ta-med-hem-påsarna med allmän utskämning som påföljd.

Ja, det är inte lätt.

Vi har i alla fall haft kalas idag för äldste sonen. Han verkade inte särskilt traumatiserad efteråt. Jag tar chansen att bjuda hela pojkarnas klasser så länge som de går i vår fina lilla lantskola där en klass är runt tio elever. Det blir svårare sedan när de åker till storskolan med 25 - 30 elever/klass. Tyvärr.

Star Wars-muffins. The Dark Side har som vanligt smaskigast grejer...

Själv har jag aldrig gillat att ha stora kalas när jag fyller år. Jag har grubblat över varför. Jag kan endast minnas ett kalas från barndomen, och det tror jag mig minnas avlöpte enligt konstens alla regler. Jag minns att vi hade ett godisbord där alla fick fylla sin egen godispåse och marängswiss med hemmagjord chokladsås istället för tårta. Inget stort trauma där, tror jag...

Jag tror en del av det har att göra med att jag sedan min mamma dog när jag var 14 fått ordna hela kalasandet själv. Ni vet, städa eller hyra lokal, fixa maten och sedan städa och diska efteråt. På min student hade mina mostrar tagit med sig maten och en del av porslinet och det var jättegulligt. Men dagen efter fick jag fortfarande städa och diska i min egen lägenhet (emedan jag var så bakis att jag svettades Asti Chinzano).

Nä, min födelsedagsdröm är roomservice.

Gärna på något extremt lyxigt hotell där en servitör sveper upp den tappade servetten innan den ens hunnit falla till golvet. 

Det är att fira, det.