Style by mistake

Eftersom det är lönehelg och dystert väder ute så var det inte så underligt att vårt lokala men inte särskilt stora köpcentrum var proppfullt med folk. Folk i alla sorters stilar och alla sorters storlekar och alla sorters kläder.

Man hinner fundera rätt mycket över mode och stil när man står i kö. Min egen stil, till exempel. Jag vet fortfarande inte om jag har någon, men jag anpassar mig numera ganska lätt efter situationen i alla fall. Det var länge sedan jag hade den där känslan av att vara helt fel klädd. Ni vet, den där fritt fall-känslan man kunde få i magen när man var tjugo och gick på fest i glittrig kortklänning och högklackat och alla andra tjejer var klädda i hippietunikor och sandaler... Den biten är tack och lov passerad. Har jag någon egen stil så lutar den kanske åt preppy casual. Nog om mig. Där är jag inte intressant alls.

Men i övrigt led Köping ingen brist på individuell stil idag. Nej, då. På bara fem minuter fick jag trendspana den senaste nya hårfärgen för vuxna män. Nämligen denna:

Gräsgrönt. I det här fallet satt håret på en man i 25-30-årsåldern med brunt, yvigt hipsterskägg och örhängen a la rocker. Och så då, grönt hår som såg ut som en gräsmatta. Om jag vore hans sambo (han hade en, hon stod strax bredvid med barnen) skulle jag aldrig kunna motstå frestelsen att ständigt sätta fast saker i detta hår när mannen sov. Som små svampar, en blomma eller två, en minimal rosa flamingo eller varför inte en liten, liten gräsklippare från något Barbie-hus?

Sedan såg jag dagens stilmästare. Jag är inte säker på att det var helt avsiktligt, men så där obegripligt hip kan inte 90-talisterna bli med flit. Denne rundlagde man i 40-årsåldern hade
1) 90-talspage som var hemmablekt till
2) orangegult hår.
3) en fleecetröja med en solnedgång och två gigantiska gråa björnhuvuden på.

Tänk om man hade en sådan? Då vore man inte lättförglömlig i alla fall.