Visste ni att jag finns i tecknad version också? Nej?
Okej, nu vet ni.
Förstås är det fina-Elina-Höglander som står för denna version av mig också. Det är inte Jessica Rabbit, direkt. Men hon är ganska kul, teckande Åsa.
För dem av er som gillade familjebilderna från senaste bloggheadern; jag ber om ursäkt. Mina pojkar tycker de ser ut som bebisar på bilden (så den är endast för privat bruk numera.)
Jag lade in Elinas rendering av mig, också för att denna fantastiska illustratör snart kommer med en ny bok på mitt förlag, tillsammans med en helt ny författare. Följ blogg eller facebook för nyheter, snart är allt klart.
Godkväll från Toontown.
söndag 9 juni 2013
lördag 8 juni 2013
Snacka om spurt
Jag ville bara meddela att från och med i morgon har vi färdiga jordgubbar i växthuset. Det var något av en spurt som naturen lagt in, när den väl bestämt sig för att det skulle bli vår. Istället för fortsatta förseningar har allt börjat bete sig som om det går på steroider och växer som aldrig förr. Plötsligt är allt en vecka för tidigt istället för en vecka försenat.
snart....
Jag har redan börjat ta in och hänga kryddor på tork, så det är väl lika bra att börja kolla upp hur det ser ut med glasburkar och flaskor och sådant till augusti-september.
Det kanske ska bli årets utmaning, istället för köpstopp? Att kolla hur länge vi klarar oss innan vi måste köpa frukt och grönsaker från affären i år...
snart....
Jag har redan börjat ta in och hänga kryddor på tork, så det är väl lika bra att börja kolla upp hur det ser ut med glasburkar och flaskor och sådant till augusti-september.
Det kanske ska bli årets utmaning, istället för köpstopp? Att kolla hur länge vi klarar oss innan vi måste köpa frukt och grönsaker från affären i år...
fredag 7 juni 2013
Liten aning äckligt
Jag vet inte vad ni säger, men jag känner mig en liten aning olustig och äcklad inför allt det här med prinsessan Madelienes bröllop. Det sägs att hon bad sina föräldrar att få gifta sig i stillhet och helst inte ens i landet, men att kungen på grund av hennes allmänna impopularitet tvingade dem till att gå med på ett TV-sänt evenemang.
Kungen.
Vilken PR-stjärna. Not.
Egentligen vore det den bästa vägen för alla inblandade om de gjorde precis motsatt vad Hans Kungliga Majestät föreslår och sedan låtsas som om det var hans idé. För jag vet inte om jag känner jubel och glädje inför det faktum att mina skattepengar - återigen - betalar festkostnader för människor jag inte känner eller har någon nytta av.
Jo, jag ber om ursäkt, rojalister. Kungafamiljen gör ingen större PR-nytta än några schyssta kändisar skulle göra. Världens mest fotade och mest kända bebis heter inte Estelle - hon heter Blue Ivy (Beyonce och Jay-Z:s unge) Världens mest hårdbevakade kommande bröllop är inte Chris och Maddes. Det är Angie och Brads. Och nej, återigen, kungafamiljen har inga "egna pengar". Även om de gjort lyckade investeringar så kom pengarna till investeringarna från början av skattemedel.
Istället mår jag lite smått illa av alla uppräkningar av hur många amerikanska miljardärer som ska komma på bröllopet och hur många personer som legat med antingen en Kardashian eller en Hilton som just nu festar på Stureplan.
Isch. Men förhoppningsvis går det hela över snabbt. Och utan alltför många "grattis Madde och Chris!" på folks Facebook-sidor. Ni känner inte dem. De skiter blankt i er. Och leve republiken.
Kungen.
Vilken PR-stjärna. Not.
Egentligen vore det den bästa vägen för alla inblandade om de gjorde precis motsatt vad Hans Kungliga Majestät föreslår och sedan låtsas som om det var hans idé. För jag vet inte om jag känner jubel och glädje inför det faktum att mina skattepengar - återigen - betalar festkostnader för människor jag inte känner eller har någon nytta av.
Jo, jag ber om ursäkt, rojalister. Kungafamiljen gör ingen större PR-nytta än några schyssta kändisar skulle göra. Världens mest fotade och mest kända bebis heter inte Estelle - hon heter Blue Ivy (Beyonce och Jay-Z:s unge) Världens mest hårdbevakade kommande bröllop är inte Chris och Maddes. Det är Angie och Brads. Och nej, återigen, kungafamiljen har inga "egna pengar". Även om de gjort lyckade investeringar så kom pengarna till investeringarna från början av skattemedel.
Istället mår jag lite smått illa av alla uppräkningar av hur många amerikanska miljardärer som ska komma på bröllopet och hur många personer som legat med antingen en Kardashian eller en Hilton som just nu festar på Stureplan.
Isch. Men förhoppningsvis går det hela över snabbt. Och utan alltför många "grattis Madde och Chris!" på folks Facebook-sidor. Ni känner inte dem. De skiter blankt i er. Och leve republiken.
onsdag 5 juni 2013
Sommarn är lång...
När sommarn' har börjat
Och ligger framför oss
Då undrar man vad man ska göra
Man grunnar och tänker på tusen ideér
Och lyssna nu ska ni få höra:
Man kan ju
Bygga raketer,
Fightas med mumier,
Stå i Eiffeltornet och rapa
Upptäcka något
Som aldrig funnits
Tvätta och bada en apa
Surfa på en våg
Lattja och ha kul
Leta i huven och stå
Hitta fåglar små
Måla jorden gul
Syrran får mer än hon tål!
Sommarn är lång,
Det finns massor med kul om
Man bara tar det kallt
Så häng med oss för Phineas och Ferb
Dom kommer att göra allt
Så häng med oss för Phineas och Ferb
Dom kommer att göra allt
Ni som har barn i samma ålder som jag känner kanske till den här serien? Den handlar om två styvbröder som uppfinner saker - och eftersom det är tecknat så blir det något i stil med detta:
Visst, det är hitte på alltsammans, men jag känner ju igen den där entrprenörsandan som drabbar barn i början på sommarlovet. Mina söner har gjort... ja, typ allt, redan. Det är första dagen på sommarlovet, klockan är tre, och vi/de har redan: byggt en monsterpark i Minecraft, badat, skrapat ur frysen så de fick snö att leka med på sommaren, sorterat alla sina filmer i "sparas" eller "bebis"-högar och byggt en egen minigolfbana med sex olika banor.
Så småningom lugnar det ner sig, men idag är det fullt ös - och mitt i allt sitter jag och försöker jobba...
Kanske lika bra att ge upp? I morgon bitti ska jag göra reportage från en nationaldagsfrukost, så jag borde kunna lägga ner tills dess.
tisdag 4 juni 2013
Behöver inte bli räddad
För ett tag sedan började Anita Sarkeesian lägga upp ett antal youtube-program som diskuterar spel som ett medium bland andra i en feministisk diskurs. I princip så pratar hon om hur spel kan påverka vår syn på oss själva som män eller kvinnor genom de stereotyper som finns i spelen. Det är inget annorlunda från hur vi diskuterar film eller litteratur och det är inte ett bitterfittigt angrepp på någon.
Det är en diskussion som väntar på feedback
Ändå har youtube blivit lite kissnödiga och stängt av hennes kanal efter upprepade påstötningar från spelindustrin. Ändå fortsätter förstås filmerna att spridas. Så här, till exempel.
Det som de första två avsnitten av serien har handlat om är hur spelstereotypen (kallas trope inom litteratur-eller filmanalys) Jungfru i nöd har påverkat vår syn på oss själva som män eller kvinnor.
Stereotypen och upplägget i många, många spel är ju att en skön jungfru/prinsessa/allmän snygging råkat ut för en farlig situation och måste räddas av hjälten i spelet så då är en manlig karaktär. Den här stereotypen är otroligt vanlig, i alla spel från barnsliga varianter som Zelda och Mario till de barnförbjudna varianterna. De följer oss genom livet. De påverkar oss.
De påverkar oss så till den milda grad i vi i viss mån tror att ena halvan av den vuxna befolkningen är skyldig att beskydda och rädda den andra, baserat på inga andra omständigheter än kön. Det här är inte vare sig männens eller kvinnornas fel - det är bara den inbördes relation vi skapat och nu måste ta oss ur på något sätt. Jag har hört vuxna kvinnor som sitter och längtar på tjejfester efter en "riktig karl" som kan fixa till saker och rädda dem från situationer. Jag har sett män som inte kan rädda sig själva ut ur en papperspåse spänna ut bröstet och stega fram för att hjälpa mig när jag råkat in i en diskussion med någon.
Men jag behöver inte räddas. Jag har aldrig behövt det.
Så vad gör man åt saken?
Jag tror man ska säga till sina döttrar "Du kan själv".
Jag tror man ska säga till sina söner "Fråga först om personen behöver hjälp, gå inte bara fram"
Och jag tror man ska resonera om det man ser. Eller läser. Eller spelar. Utan att vara rädd. De tappra riddarna och damerna i nöd hör hemma i sexiga rollspel. Inte i verkligheten.
Länk till Sarkeesians program
http://bloggar.aftonbladet.se/speltuben/2013/06/tropes-vs-women-del-2/
Det är en diskussion som väntar på feedback
Ändå har youtube blivit lite kissnödiga och stängt av hennes kanal efter upprepade påstötningar från spelindustrin. Ändå fortsätter förstås filmerna att spridas. Så här, till exempel.
Det som de första två avsnitten av serien har handlat om är hur spelstereotypen (kallas trope inom litteratur-eller filmanalys) Jungfru i nöd har påverkat vår syn på oss själva som män eller kvinnor.
Stereotypen och upplägget i många, många spel är ju att en skön jungfru/prinsessa/allmän snygging råkat ut för en farlig situation och måste räddas av hjälten i spelet så då är en manlig karaktär. Den här stereotypen är otroligt vanlig, i alla spel från barnsliga varianter som Zelda och Mario till de barnförbjudna varianterna. De följer oss genom livet. De påverkar oss.
De påverkar oss så till den milda grad i vi i viss mån tror att ena halvan av den vuxna befolkningen är skyldig att beskydda och rädda den andra, baserat på inga andra omständigheter än kön. Det här är inte vare sig männens eller kvinnornas fel - det är bara den inbördes relation vi skapat och nu måste ta oss ur på något sätt. Jag har hört vuxna kvinnor som sitter och längtar på tjejfester efter en "riktig karl" som kan fixa till saker och rädda dem från situationer. Jag har sett män som inte kan rädda sig själva ut ur en papperspåse spänna ut bröstet och stega fram för att hjälpa mig när jag råkat in i en diskussion med någon.
Men jag behöver inte räddas. Jag har aldrig behövt det.
Så vad gör man åt saken?
Jag tror man ska säga till sina döttrar "Du kan själv".
Jag tror man ska säga till sina söner "Fråga först om personen behöver hjälp, gå inte bara fram"
Och jag tror man ska resonera om det man ser. Eller läser. Eller spelar. Utan att vara rädd. De tappra riddarna och damerna i nöd hör hemma i sexiga rollspel. Inte i verkligheten.
Länk till Sarkeesians program
http://bloggar.aftonbladet.se/speltuben/2013/06/tropes-vs-women-del-2/
måndag 3 juni 2013
Skenmanövrar
Panta rei. Eller, allting flyter, om man nu vill använda ett språk som typ lever istället för ett utdött. Det är lite flytande just nu, och jag försöker bringa ordning i tillvaron. Strukturera upp boksläpp och säsongsstart på caféet och vilka artiklar jag måste få iväg i nästa vecka.
Det går sådär. Och jag får bara acceptera att det är lite krångligt just nu. Det är många människor som ska samköra sina liv med mitt.
Istället sken-organiserar jag saker. Det är tydligen en rätt vanlig reaktion på stress man inte kan rå på, man tacklar de områden i livet som GÅR att få ordning på, och då blir balansen bättre. Som när man har en riktigt dålig hårdag - så kan man överkompensera med sminket. En skenmanöver. Eller då man haft en riktigt frossarhelg och på måndagen äter en sallad till lunch och går en powerwalk. Skenmanöver.
Så ja, jag viker tvätt, jag. Och har storhandlat. Och jag har låtit pojkarna göra matsedelsförslag för hela sommarlovet.
Det är det eller kamomillté. Eller valium.
...fast det kunde ju vara värre:
Det går sådär. Och jag får bara acceptera att det är lite krångligt just nu. Det är många människor som ska samköra sina liv med mitt.
Istället sken-organiserar jag saker. Det är tydligen en rätt vanlig reaktion på stress man inte kan rå på, man tacklar de områden i livet som GÅR att få ordning på, och då blir balansen bättre. Som när man har en riktigt dålig hårdag - så kan man överkompensera med sminket. En skenmanöver. Eller då man haft en riktigt frossarhelg och på måndagen äter en sallad till lunch och går en powerwalk. Skenmanöver.
Så ja, jag viker tvätt, jag. Och har storhandlat. Och jag har låtit pojkarna göra matsedelsförslag för hela sommarlovet.
Det är det eller kamomillté. Eller valium.
...fast det kunde ju vara värre:
lördag 1 juni 2013
Fördelar
Den här månaden ska jag jobba ungefär dubbla dosen jag brukar på den tidningen där jag har de flesta av mina frilansjobb. Jag täcker upp en annan persons semester. Det har jag heller inte något emot, jag är satt på jobb av typen feature. Idag har jag till exempel varit på antik och retromässa och pratat med säljare om gamla prylar. En dam hade antikt mode som lite av en specialitet - jag lärde mig en hel massa om antika spetsar och handbroderade aftonväskor och hattnålar och sånt...
Spets från 1920-talet. Mkt cool.
Det är just sådana saker som jag gillar extra mycket med mitt jobb på sommaren. Jag får åka på grejer jag aldrig skulle ta mig tid att åka på annars. Friluftsteatrar och utställningar och båtslussningar och så... sånt man annars ser i tidningen och tänker "Oj, det vore kul!" och sedan går man och klipper gräset istället. Och så får jag betalt för att åka dit.
I morgon ska jag besöka en tystnadsretreat. Efter en gemensam lunch ska alla meditera i grupp och sedan vandra en medeltida pilgrimsled under reflektiv tystnad.
Det hade jag nog heller inte gjort på egen hand. Men det ska bli intressant.
Spets från 1920-talet. Mkt cool.
Det är just sådana saker som jag gillar extra mycket med mitt jobb på sommaren. Jag får åka på grejer jag aldrig skulle ta mig tid att åka på annars. Friluftsteatrar och utställningar och båtslussningar och så... sånt man annars ser i tidningen och tänker "Oj, det vore kul!" och sedan går man och klipper gräset istället. Och så får jag betalt för att åka dit.
I morgon ska jag besöka en tystnadsretreat. Efter en gemensam lunch ska alla meditera i grupp och sedan vandra en medeltida pilgrimsled under reflektiv tystnad.
Det hade jag nog heller inte gjort på egen hand. Men det ska bli intressant.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)