Om veckan som gått

Med tanke på att det går älgar på barnens skolgård, jobbet var utan internet i två dagar (vilket nästan orsakade myteri hos eleverna som bor på internat), jag har haft fler möten än vad jag kan räkna och just nu löper jag risk för att få en svart, hårig tunga - så märkte jag helt enkelt inte att jag inte bloggat på några dagar.

Jag ska förklara ett par av sakerna i alla fall. Älgarna är en ko som kommer tillbaka med sin kalv varje år och liksom bara "hänger" på skolgården på morgonen och på eftermiddagen. Älgar är stora djur. Så min lille son berättade härom dagen att han "Först stod och tittade, men sedan förstod jag att det nog var bättre att bara backa bort och leka på andra sidan skolan". Det var ju bra att hans instinkter fungerade rätt.

Undrar vad den där älgkon egentligen gör på skolgården? Hon kanske tycker att hennes kalv behöver lite bildning och kontakt med jämnåriga?

Den svarta tungan är lite mer komplicerad. Visste ni att katter kan få epilepsi? Det visste inte vi i alla fall. Så när minsta katten slängde sig ner och krampade och väste på makens fötter klockan halv ett en natt så trodde ju vi att hon höll på att kvävas. Så vi gjorde vad man vanligen gör när man tror att något sitter fast i halsen på någon - vi vände katten uppochner och försökte känna efter om det fanns något som satt fast.

Needless to say - det är inte att rekommendera att stoppa fingret i halsen på en katt men konvulsioner. När anfallet var över började katten spinna, gick till matskålen och vräkte i sig en jätteportion mat, gick på lådan och kom sedan tillbaka till oss där vi satt helt förvirrade på köksgolvet och höll om våra blödande fingrar. Hon fick ett anfall igår också, och stöter i saker när hon går ibland, men är annars okej. Vi håller henne inne och väntar på utredning om hon ska medicineras eller ej.

Men våra fingrar blev en hel historia i sig. Kattbett är ju extremt giftiga, så sjukvårdsupplysningen tog fram sina hemliga jourtider åt oss omedelbart när vi ringde. Så vi fick raskt Hans och Hennes penicillin utskrivet. Ett värsting. Ett sådant som tar typ... allt. Så nu blir vi alltså oerhört botade från eventuella infektioner. Eller?

Det var ju det där med att läsa bipacksedlar. Den biten om biverkningar. Mitt penicillin kunde till exempel orsaka "kollaps". Det tyckte jag behövde specificeras lite. Kollaps som vad? Brist på muskelkontroll? Avsvimningar? Kollapsa i hysteriskt skratt? Sådant kan ju vara bra att veta när man kör bil i 100km/h i två timmar varje dag.

Jo, så kan man få "svart och hårig tunga" också. Ja, det ser man ju fram emot. Det, och extremt hudavfall av 30% av huden.

Känner redan hur det börjar klia på kroppen....

(det här har jag att se fram emot)

Väggångest, chokladbakelser och något som bits i troslådan

Jag önskar jag hade energi idag till att skriva ett vasst och humoristiskt inlägg om säg... politik eller mänskligt beteende. Men det regnar, och jag håller på dels med att lägga sista handen vid denna bok:

Mycket riktigt, det är den nya upplagan av bokcafeets receptbok, där det också finns berättelser och bilder från skolhusets historia, från cafeet och från föreningen. Större bilder, bättre bilder och fler recept. Som en liten försmak tänkte jag i alla fall lägga ut receptet på chokladbakelserna jag gjorde igår (de finns i en vit choklad-variant och en lakritsvariant också, men för de recepten få ni köpa boken!)


Chokladbakelse med grädde och jordgubbar

Chokladbakelser har blivit en omåttligt populär klassiker på bokcafét. Det här är grundreceptet som vi utgår ifrån. Vill man variera kan man blanda i olika slags chokladkakor och/eller godis. Jättegott att ha i choklad med lakrits, alternativt krossa turkisk peppar och blanda i.

Ingredienser:
300 g smör
4 ägg
4 dl socker
4 dl vetemjöl
6 msk kakao
2 msk bakpulver
200 g chokladkaka

Smält smöret och låt svalna. Vispa ägg och socker pösigt. Rör ihop de torra ingred-ienserna och häll ner i smeten tillsammans med smöret. Fördela smeten i 16 stora muffinsformar. Bryt chokladen i bitar och stoppa ner i muffinsformarna. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i 12 minuter. Var noga med tiden så att du inte   gräddar för länge. Grejen är ju att de ska vara riktigt chokladkladdiga. Servera de avsvalnade chokladbakelserna med en klick grädde och färska jordgubbar eller andra valfria bär.

I färdigt skick.

Själv har jag hållit på i pojkarnas rum med att montera ner saker och packa leksaker i lådor. De har haft lite smått ångest över saker som jag lagt ner i lådor som de inte rört på 3 år. Jag har haft lite väggångest. Kortväggen i pojkarnas rum är ju en målning av solsystemet som jag gjorde åt dem, och jag kan helt enkelt inte måla över den! Istället tog jag ett kort på mig i valet och kvalet, någonstans mellan jorden och solen och funderade på vad jag skulle göra.

(look at me! I'm allmost Sandra Bullock!)


Till sist kom jag fram till att jag har att välja på att själv sova i ett sovrum med solsystemet på väggen, eller tills vidare klä in väggen med tyg. Så tyg blir det, som en fondvägg. I övrigt är det strumpväder igen. Fast att ta ett par sådana är numera förenat med viss fara för skinnet. Vår hankatt vakar över mina trosor och behåar som Smaug över en guldskatt.

Det är svårt att slå katter

Kampen om vilken grupp som är de virala klippens mästare går vidare på jobbet. Just nu går diskussionerna vilda om huruvida den ena gruppen har fuskat eller inte. Ni kanske såg denna video förut?

Och visst hade de rätt, en hederlig pungspark är alltid viral. Men så trappade nästa grupp upp tävlingen och lade ut denna video:

https://www.youtube.com/watch?v=8I-YkJ0-nFA (sorry, gick inte att klistra in)

Och ja - det är en katt i den. Och titeln är "cat on drugs".

Den fick omedelbart 300 träffar, eftersom folk är udda. Och nu anklagas gruppen för katt-doping. Vet inte hur jag ska ställa mig till detta. Det står inget om detta i de regler för lärarinnor jag hittade online.

Bullerbyträdgården

Just nu älskar jag min trädgård vilt och passionerat. Fram i maj kommer detta att gå över. Då måste man klippa 3000m2 gräs och kanttrimma skiten ur sig. Och eftersom jag delar trädgård med min svärmor som dessutom ser fram emot att gå i pension till midsommar för att ha tid att "göra något med trädgården" så kommer jag vid det laget också att ha haft 480 stycken diskussioner om samma trädgård. Alla dessa kommer jag att ge mig i för gårdsfridens skull. Och alla planer som ska "underlätta skötseln" kommer i slutändan bara att leda till att det blir FLER rabatter att rensa. Nåja. Än så länge är det frid.

Jag utlovade bilder på min Bullerby-trädgård. Med tillägget att i den här Bullerbyn ligger det plastslangar, hinkar, Nerf-skott och sladdar till vattenpumpar överallt. Ignorera detta då det syns på någon bild.

Busan Kroksvans Grodslukare

På landet är katter värdefulla medarbetare. De håller ohyran borta, helt enkelt, och bara det är nog för att man verkligen ska uppskatta dem. Sedan är de ju rätt trevliga och fluffiga djur. Våra pojkar fick ju varsina katter för två år sedan ganska precis. Vi trodde vi fick två honor, men det var istället en av varje sort. Det löste sig. Men katten som hette Bellan från början blev omdöpt till Bellman istället.

Den andra katten, döptes till Busan och fick sedan tillnamnet Kroksvans. Och efter första sommaren fick hon ett namn till - Grodslukare.

Katten äter grodor.

Hon älskar dem.

Jag tror inte det är främst för smaken.

Jag tror det är för ljudets skull.









Visste ni att grodor låter så här....fascinerande?

Lika delar ohyggligt och läskigt. Eller, om man är katt, dagens roligaste leksak.

Djur som kan klockan

För fem minuter sedan öppnade jag dörren och släppte in katterna för att äta frukost. De gör nämligen det vid den tiden. Vi släpper utom mellan 7.15 och 7.30 varje morgon, och sedan får de mat mellan 9.15 och 9.30. På eftermiddagen/kvällen öppnar vi dörren och ropar cirka en halvtimme innan solen går ner.

Och det funkar. Varenda gång.

Det är sådana där saker som gör att folk som påstår att djur inte har någon kognitiv process eller tidsuppfattning mindre trovärdiga. Förmodligen har de inte ens bott i närheten av några djur...

Jag tycker inte man ska förmänskliga djur - en katt är en katt. En hund en hund. De anpassar sig efter den miljö de lever i och tamdjur kan genom avel få förstärkta egenskaper som gör dem mer kompatibla med människor. Men de blir ju inte människor för det.

Däremot blir jag skitsur på dem som påstår att djur inte har någon själ. Förmodligen är det bara något sätt att göra det lite lättare för dem flesta att till exempel kött ungefär som att man under medeltiden på vissa ställen i Europa inte trodde att barn hade någon själ förrän de fyllde två. Det var lättare att hantera den höga spädbarnsdödligheten om man hade inställningen att det inte var en "riktig" person som dog.

Idag tror vi ju annorlunda. Vi sjunger för fostret i magen, vet att om mamman äter mycket stark mat under graviditeten så får bebisen en "Spicy palet" redan från början.

Kor kan också klockan, förresten. Grannens kor ställer upp sig på led varje dag de går på sommarbete. Prick klockan 15.45. Det är bra, ifall man inte har möjlighet att ringa Fröken Ur. Man kan ställa klockan efter korna. Fast bara en gång om dagen.

"...och var är maten? Klockan är faktiskt 9.45!"

Själv har jag två. Massmördare.

Så satte Aftonbladet nytt världsrekord i fånig nätartikelrubrik:

Din katt - en massmördare?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15238084.ab

Artikeln går ut på att tamkatter kan fånga över 40 smådjur/ dag om de får jaga. Sedan hade de grävt upp någon ornitolog också som påstod att om man vill ha ett rikt fågelliv så ska man hålla katten inne.

Ja, det är liksom därför man började ha dem... katterna. Själv har jag två, och när de lägger sina bytesdjur framför fötterna på mig så får de beröm. Den lilla honkatten jagar huggorm och åkergrodor som specialitet, och jag är inte ledsen för det heller. Hankatten tar sork och jagar skator i vild förtvivlan (han har inte fått någon än, men vi hoppas fortfarande...)

Det blir lite tragiskt när vi kommit så långt från naturen att vi tror att den naturliga och korrekta varianten är att hålla en av naturens bästa skadedjursjägare instängda och hellre lägger ut gift.

Katten med sitt första byte. Mus hittad inne i badrummet. (titta, nu dokumenterar hon det hemska massmordet också!!)

Omstart på dagen, tack!

Ni vet, på studentspex, när man improviserat en sketch så långt det går - och det inte är roligt längre - då kan man begära omstart. Så får spexarna chansen att ta det hela åt ett annat håll och göra något bättre.

Jag skulle härmed vilja begära omstart av veckan, tack. Omedelbart! Av följande skäl:

- Det läcker dagvatten in i vår dyra, nya och fel-jävla-grävda avloppsbrunn, vilket leder till att det ständigt blir stopp i avloppet ut från diskbänken.

- x-boxen visar röd ring. För dem som inte vet vad detta betyder:

- Jag cyklade en extralång runda pga excessiv grillning i helgen och har nu ett skavsår där man strängt taget inte behöver ha skavsår...

- Det regnar och blåser halvstorm ute.

- Katterna vi passar åt farmor och farfar har lyckats bajsa ordentligt, regelbundet och rikligt. På hallgolvet varenda gång. Jag har bytt och bytt och bytt i lådorna, men inte hjälper det.

- Jag har inte vikt tvätt på två dagar och nu straffar det sig.

På grund av det dåliga vädret satt jag och byggde lego med pojkarna en stund på eftermiddagen. Efter ett tag insåg jag att jag hade byggt mig själv en liten semesterö i lego med stuga, soldäck och utedass, och placerat ut en massa hajar runt ön så inga obehöriga tillträder utan att jag först kommer och hämtar dem i min harpunförsedda legobåt.

Man behöver ju inte vara Freud direkt...

Nåja, dags för en hard reboot och sedan friska nya tag. Häpp, jävla häpp!

Hybris

Katterna strök omkring på vägen i timtal i full jaktmode. De väger ju hela tre kilor var nu, och släpar hem två tre möss om dagen. Storjägare.

Till slut gick jag ut för att kolla vad de så gärna ville få tag i:

En hel fylking kanadagäss.

Snacka om hybris!

Vad var planen? "Okej, du håller och jag slår!"

livet härmar konsten

Här får ni en liten bildgåta av mig - Svaret ska bli titeln på en klassisk film

Flera ledtrådar:

Amerikansk film från 1958 med Paul Newman (they don't make'em like that anymore) och Elisabeth Taylor.


Hur gick det med kattfan, då? Efter en hel halvtimmes ynkligt "miiiiip-miiiiip-miiiip":ande hämtade jag en stege och en tvättkorg, klättrade upp och höll fram korgen och sa:
"Hoppa i, annars får du bo på taket hädanefter".

De förstår visst vad man säger. Om tonen är den rätta.

Gamla fina traditioner

Jag hoppas ni tar rubriken i den ironiska anda den skrevs. Jag tänker inte ge mig in i den där kvasidebatten som Carola försöker föra i media och diskutera vem som har rätt att fira vad och när - utan bara konstatera att människor alltid har uppmärksammat årets mörkaste dag och årets ljusaste dag. Och att innan vi här i norden började fira midsommar med sprit, mat och kubbspel så firade vi med sprit, mat och blodsoffer. Det är bara att se i ögonen att för 1200 år sedan så tyckte vi här i det blivande Svea rike, att inget säger "Party" som en massa döda saker dinglande från träd.

Den sista veckan tycks jag ha kanaliserat någon hednisk förmoder, eftersom jag tillbringat en alldeles oproportionell tid med att:
1) Slå ihjäl saker
2) Ta hand om blodiga inälvor

Den första anledningen är att pojkarna har börja fiska. En bra, sommarlovig sak, och de är inte fega för att rensa fisk på något sätt. Men processen måste ju övervakas för att det ska bli något kvar av aborrpinnarna.

Den andra anledningen är ju att en av småkatterna tror att han är en tiger, och har övergått från att ta möss till att släpa hem stora, äckliga åkersorkar som är stora som min fot. Så stora, att han måste stanna på vägen och vila, för han är för liten för att bära dem mer än tio meter i taget, och så stora att de fightas tillbaka. De här kampsorkarna lägger sig på rygg och hugger katterna i ansiktet.

Det kan inte vara bra. Alltså väntar jag tills katten dragit "first blood" och sedan går jag ut och slår ihjäl sorkarna med lämplig pinne.

Inte fräscht. Men förmodligen historiskt korrekt bettende för veckan ifråga, då? Får twittra Carola och fråga.

Appropå blod - femte säsongen av TrueBlood har börjat sändas nu. Är den bra? Ja, om man gillar sjuka, skuvade HBO-serier. Vilket jag gör.

Glad midsommardag.