Jag tror att jag några gånger har skrivit att jag hatar min mobil. Ändå har jag fortfarande inte kommit mig för att beställa någon ny. Det är helt enkelt för jobbigt att ta ett beslut om hurdan jag ska ha, så jag fortsätter i min taskiga relation med den gamla. Nu har tekniken hämnats på mig och min laptop har börjat hata mig.
Den vill nämligen bara spela upp ljud ibland. Eventuellt har jag streamat ihjäl den. Det vore väl en sak om det inte fanns något ljud alls - men det gör det ibland. Helt random, tycks det. Vi har provat allt. Installerat om webläsare, laddat ner alla uppdateringar till alla program som ens har avlägset att göra med mediaspelare och ljudkort och högtalare. Jag har startat om och startat om. Tagit bort cookies. Gjort viruskollar. Bytt hörlurar. Försökt utan hörlurar.
Inget. Nada. Nix. Zip. Nothing. Bubkus.
Ljudet kommer och går lite som det vill. Och lägg till det att jag dessutom måste göra dessa åtgärder i en dator som dessutom har Windows8. Som då inte ens har program. Utan appar. Så himla fint, då.
Jag är uppenbarligen inte kompatibel med någonting tekniskt idag. Kanske är läge att logga ut och plocka upp en bok istället.
Visar inlägg med etikett FUBAR. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett FUBAR. Visa alla inlägg
söndag 13 juli 2014
torsdag 30 januari 2014
Är det du eller jag som pratar nu?
Eftersom jag fick min första bok publicerad 2005 och har gett ut andras böcker sedan 2010 så blev jag lite konfunderad när jag tittade på mina kontrolluppgifter för förra årets royaltys. De gick fasen inte att tyda. Och då kändes det som om det inte var mitt fel.
Utan storförlagets.
Men sedan tittade jag på förra årets utdrag från mina sparfonder, och jag kunde inte tyda dem heller.
Så, jag har felsökt problemet och kommit fram till att det måste bero på någon av dessa anledningar:
1) Jag har fått en stroke (föga troligt eftersom jag kunde googla fram strokesymptomen)
2) Alla stora företag anlitar samma ekonomiföretag som gjort det till en hederssak att krångla till det för folk i deras deklarationer. (Kan hända.)
3) Jag blir långsamt dummare och dummare (hmmm...)
4) Det var en väldigt lång, lång väg hem ikväll i pissedåligt snöyrväder och jag är helt enkelt slut.
Jo, det är nog det sistnämnda. Men hem kom jag!
Utan storförlagets.
Men sedan tittade jag på förra årets utdrag från mina sparfonder, och jag kunde inte tyda dem heller.
Så, jag har felsökt problemet och kommit fram till att det måste bero på någon av dessa anledningar:
1) Jag har fått en stroke (föga troligt eftersom jag kunde googla fram strokesymptomen)
2) Alla stora företag anlitar samma ekonomiföretag som gjort det till en hederssak att krångla till det för folk i deras deklarationer. (Kan hända.)
3) Jag blir långsamt dummare och dummare (hmmm...)
4) Det var en väldigt lång, lång väg hem ikväll i pissedåligt snöyrväder och jag är helt enkelt slut.
Jo, det är nog det sistnämnda. Men hem kom jag!
tisdag 21 januari 2014
Finagles lag och resistentialismen
För några år sedan hade min man en period då han ständigt påstod att saker attackerade honom. Det hände upprepade gånger att jag kom hem och hittade avbrutna tandborstar utkastade på gräsmattan, till exempel. När jag frågade varför, så sade han att "Tandborsten petat honom i tandköttet!"
Jag himlade då med ögonen så hårt att jag såg min egen medula ablongata och frågade med mild röst om det inte var så att tandborsten hållits med hans egen hand? Kanske? Men nej, min bättre hälft fortsatte insistera på att det var tandborsten själv, på samma sätt som han också alltid påstått att dammsugaren attackerar hans hälar med flit.
Man ska ju inte bli medberoende i galenskapen, så jag har alltid fnyst åt detta. Okej, jag kunde ju hålla med om att jag också var lite övertygad om att faxen (kommer ni ihåg då man hade en fax?) var besatt av en demon eftersom den fortsatte att fungera även efter att man dragit ut sladden... men det handlade ju ändå om demoner, inte egentligen som ett dött ting. Då. Om ni förstår distinktionen där.
Men så idag fick jag plötsligt reda på att det finns en hel filosofi uppbyggd runt tron att döda ting gör sitt bästa för att ta livet av en då man minst anar det! Alltså kanske min man inte är lite lagom galen utan bara en väldigt klarsynt filosof? Låt mig förtydliga.
Jag satt och läste på om en trope som kallas Finagles lag, och som är "storebror" till Murphys lag. Ni vet, Murphys lag som ju är dyster nog: "Klart det ska jävlas, det gör det alltid!" Men Finagles lag går ut på att allt som över huvud taget kan gå fel går fel, och det gör det dessutom vid värsta möjliga tidpunkt! Det här är ju dessutom basen för all actionfilmdramaturgi. Ni vet, den jetlaggade hjälten får bilen bortbogserad i snöstorm medan han väntar på sin frus plan samtidigt som hela flygplatsen blir tagen som gisslan av terrorister, alltmedan fruns plan får mindre och mindre bränsle OCH så är det julafton.
Som ett tillägg till detta nämns då resistenstialismen, tron att inuti varje föremål då ser så ligger den potentiella möjligheten att det genom en galet sammanträffande kommer att ta livet av dig. Som bevis för detta ges ett flertal exempel på speciellt ondsinta och retfulla föremål. Som trädgårdsslangar som alltid lindar upp sig hur noggrant man än hänger upp dem, spelkulor som rullar över golvet och får en att snubbla, nycklar som alltid kommer bort och LEGO!!!! (en bit på golvet i hela huset, och nog är det den man sätter hälen på mitt i natten)
Så se upp, för allt ni ser omkring er idag är en potentiell dödsfälla, och allt som kan gå fel kommer att gå fel vid sämsta möjliga tidpunkt! Eller?
Jag himlade då med ögonen så hårt att jag såg min egen medula ablongata och frågade med mild röst om det inte var så att tandborsten hållits med hans egen hand? Kanske? Men nej, min bättre hälft fortsatte insistera på att det var tandborsten själv, på samma sätt som han också alltid påstått att dammsugaren attackerar hans hälar med flit.
Man ska ju inte bli medberoende i galenskapen, så jag har alltid fnyst åt detta. Okej, jag kunde ju hålla med om att jag också var lite övertygad om att faxen (kommer ni ihåg då man hade en fax?) var besatt av en demon eftersom den fortsatte att fungera även efter att man dragit ut sladden... men det handlade ju ändå om demoner, inte egentligen som ett dött ting. Då. Om ni förstår distinktionen där.
Men så idag fick jag plötsligt reda på att det finns en hel filosofi uppbyggd runt tron att döda ting gör sitt bästa för att ta livet av en då man minst anar det! Alltså kanske min man inte är lite lagom galen utan bara en väldigt klarsynt filosof? Låt mig förtydliga.
Jag satt och läste på om en trope som kallas Finagles lag, och som är "storebror" till Murphys lag. Ni vet, Murphys lag som ju är dyster nog: "Klart det ska jävlas, det gör det alltid!" Men Finagles lag går ut på att allt som över huvud taget kan gå fel går fel, och det gör det dessutom vid värsta möjliga tidpunkt! Det här är ju dessutom basen för all actionfilmdramaturgi. Ni vet, den jetlaggade hjälten får bilen bortbogserad i snöstorm medan han väntar på sin frus plan samtidigt som hela flygplatsen blir tagen som gisslan av terrorister, alltmedan fruns plan får mindre och mindre bränsle OCH så är det julafton.
Som ett tillägg till detta nämns då resistenstialismen, tron att inuti varje föremål då ser så ligger den potentiella möjligheten att det genom en galet sammanträffande kommer att ta livet av dig. Som bevis för detta ges ett flertal exempel på speciellt ondsinta och retfulla föremål. Som trädgårdsslangar som alltid lindar upp sig hur noggrant man än hänger upp dem, spelkulor som rullar över golvet och får en att snubbla, nycklar som alltid kommer bort och LEGO!!!! (en bit på golvet i hela huset, och nog är det den man sätter hälen på mitt i natten)
Så se upp, för allt ni ser omkring er idag är en potentiell dödsfälla, och allt som kan gå fel kommer att gå fel vid sämsta möjliga tidpunkt! Eller?
Etiketter:
filosofi,
Finagles lag,
FUBAR,
resistentialismen,
äktenskap
fredag 29 november 2013
Lägg aaaaaav....
Precis när man tror att världen inte kan bli dummare... ja, då dyker SÄLLSKAPSSPELET Femtio nyanser upp.
Samla ihop ett gäng vänner och avslöja dina inre hemligheter i detta roliga, frigörande och roliga partyspel. 50 nyanser av honom kommer att underhålla dig och dessutom överraska dig på hur du ser på dina vänner och hur dina vänner ser på dig.
Hur man spelar...
Tillsammans skriver ni ned en lista med åtta personer som alla spelare är bekanta med - de “undergivna” - och tävlar sedan om att pricka in vilka av dessa personer som bäst stämmer in på frågorna i spelet. När fnittret och protesterna tystnat, vinner du en spelmarker om du svarat
likadant som uppläsaren, eller som majoriteten svarat. Den som först fått ihop 20 spelmarker vinner spelet. Superlätt, och superkul.
Hur ser frågorna ut.
I grundspelet är frågorna snälla och lär inte ge upphov till allt för många röda kinder. I expansionen Sammetsröda Rummet däremot... höjs temperaturen några grader. Här är några exempel på frågor från grundspelet respektive expansionen:
Några exempel på frågor
Vem av dina vänner är alltid först med att öppna vinflaskan?
Vem av dina vänner tror du har en hemligt begär?
Vem av dina vänner skulle kunna skriva på ett Christian Gray-kontrakt?
Vem av dina vänner tror du vet mest om sex?
Vem av dina väninnor tror du skulle vilja ha en glödhet affär med en brandman?
Vem av dina vänner är den största romantikern?
Vilken gudinna skulle hellre få ett par nya skor än att ett ligg?
Följande saker följer med till 50 nyanser av honom:
Så här beskrivs det i nätshoppen:
Hur man spelar...
Tillsammans skriver ni ned en lista med åtta personer som alla spelare är bekanta med - de “undergivna” - och tävlar sedan om att pricka in vilka av dessa personer som bäst stämmer in på frågorna i spelet. När fnittret och protesterna tystnat, vinner du en spelmarker om du svarat
likadant som uppläsaren, eller som majoriteten svarat. Den som först fått ihop 20 spelmarker vinner spelet. Superlätt, och superkul.
Hur ser frågorna ut.
I grundspelet är frågorna snälla och lär inte ge upphov till allt för många röda kinder. I expansionen Sammetsröda Rummet däremot... höjs temperaturen några grader. Här är några exempel på frågor från grundspelet respektive expansionen:
Några exempel på frågor
Vem av dina vänner är alltid först med att öppna vinflaskan?
Vem av dina vänner tror du har en hemligt begär?
Vem av dina vänner skulle kunna skriva på ett Christian Gray-kontrakt?
Vem av dina vänner tror du vet mest om sex?
Vem av dina väninnor tror du skulle vilja ha en glödhet affär med en brandman?
Vem av dina vänner är den största romantikern?
Vilken gudinna skulle hellre få ett par nya skor än att ett ligg?
Följande saker följer med till 50 nyanser av honom:
- 300 frågekort i ”vaniljstil”
- 150 inre gudninnamarker
- 1 blocke med ”undergivna” listor
- 4 Svarsblock
- 1 block med ”sekretessavtal”
Ett block med sekretessavtal. Jaha, ja.
Vem ska man spela detta spel med, egentligen? Är det detta man ska föreslå nästa gång det är dags för teambuilding på jobbet?
(p.s. Den förste man jag träffar på krogen som har ett block med sekretessavtal i fickan i raggningssyfte kommer jag att smälla till så hårt att han tror det är tisdag.)
fredag 4 oktober 2013
Ja visst, ja. Det var ju så här det var.
'nuff said.
http://whenyouworkasateacher.tumblr.com/?og=1
(tack Habibty för påminnandet)
Nu ska mamsen gå och se om det finns något vin i kylen.
http://whenyouworkasateacher.tumblr.com/?og=1
(tack Habibty för påminnandet)
Nu ska mamsen gå och se om det finns något vin i kylen.
tisdag 8 januari 2013
Decamerone a la mellanmjölk
Okej, hur är det med den klassiska bildningen, nu då? Någon svensklärare som dängt Boccaccios digerdöden-komedi i huvudet på er någon gång? För den som nu sluppit, så kan jag berätta att romanen handlar om tio unga människor som flyr undan pesten i Venedig till en lantgård. Där berättar de den ena fräcka berättelsen efter den andra för varandra - allt för att illustrera hur många tänkte att eftersom man ändå med största säkerhet skulle dö snart, så kunde man lika gärna passa på att supa, ha origier, stjäla och bete sig allmänt sedeslöst.
Det är eskapism professional, det.
Själv har jag idag en liten annalkande katastrofkänsla inför vårens arbetsbörda. Kanske inte så liten, heller. I väntan på att det ska gå över så läser jag Panduros nya katalog.
Det var bara för jobbigt att dra ihop folk till en bacchanal, så jag tänkte titta på bilder på cupcakedekorationer istället.
Same - same.
Det är eskapism professional, det.
Själv har jag idag en liten annalkande katastrofkänsla inför vårens arbetsbörda. Kanske inte så liten, heller. I väntan på att det ska gå över så läser jag Panduros nya katalog.
Det var bara för jobbigt att dra ihop folk till en bacchanal, så jag tänkte titta på bilder på cupcakedekorationer istället.
Same - same.
Etiketter:
FUBAR,
jobb,
Litteratur,
saker som är jobbiga
måndag 8 oktober 2012
Läget
All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.All work and no play makes Jack a very dull boy. ALL WORK AND NO PLAY
MAKES JACK A VERY DULL BOY. All work and no play makes Jack a very dull
boy.
...nej då, jag mår baaaara bra.
...nej då, jag mår baaaara bra.
onsdag 29 augusti 2012
Helstekt morsa
Just nu håller familjen på att återhämta sig från att ha varit på barnakuten i alldeles för många timmar igår. Yngste sonen blev plötsligt sjuk utan att vi vet varför. Han har fått medicin och är pigg och symptomfri idag, men ska ändå utredas vidare förstås. Så det blir en hel del vistelser i sjukhusmiljöer under resten av veckan.
Själv känner jag mig så här:
...och hur jag än försöker så tror jag att mitt största bidrag till kulturen och eftervärlden idag blir att jag pärlplattat minecraft-delar till pojkarna.
Den här bloggen kommer knappast heller att läsas med någon större hänförelse.
Så, eftersom jag inte orkar vara klipsk, smart, ironisk eller debatterande just idag, så tänkte jag helt enkelt tipsa om någon som har varit det i text.
Hon heter också Åsa (Erlendsson) och den här texten skulle jag också kunnat skriva ihop. Om jag haft något i hjärnan alls idag.
Klicka här.
Själv känner jag mig så här:
...och hur jag än försöker så tror jag att mitt största bidrag till kulturen och eftervärlden idag blir att jag pärlplattat minecraft-delar till pojkarna.
Den här bloggen kommer knappast heller att läsas med någon större hänförelse.
Så, eftersom jag inte orkar vara klipsk, smart, ironisk eller debatterande just idag, så tänkte jag helt enkelt tipsa om någon som har varit det i text.
Hon heter också Åsa (Erlendsson) och den här texten skulle jag också kunnat skriva ihop. Om jag haft något i hjärnan alls idag.
Klicka här.
torsdag 2 augusti 2012
Om jag skulle säljas på Blocket
Om jag skulle säljas på Blocket i existerande skick, så skulle annonsen förmodligen innehålla orden "Något sjabbig och lätt vanvårdad, ett renoveringsobjekt med viss potential."
Fingernaglarna är gröna och ofilade, tånaglarna saknar lack, håret har en centimeter utväxt och jag har en riktig bonnabränna där magen är fiskblek, eftersom jag inte legat still i solen sedan i maj. Och något har under natten ätit på vänstersidan av mitt face (skulle kunna vara zombie, men jag tror det är knott) vilket har resulterat i en rad röda, upphöjda prickar.
Så nu väntar jag på att Svensk Filmindustri ska ringa. Jag skulle kunna spela spelfilmsvarianten av den här donnan, till exempel:
Fingernaglarna är gröna och ofilade, tånaglarna saknar lack, håret har en centimeter utväxt och jag har en riktig bonnabränna där magen är fiskblek, eftersom jag inte legat still i solen sedan i maj. Och något har under natten ätit på vänstersidan av mitt face (skulle kunna vara zombie, men jag tror det är knott) vilket har resulterat i en rad röda, upphöjda prickar.
Så nu väntar jag på att Svensk Filmindustri ska ringa. Jag skulle kunna spela spelfilmsvarianten av den här donnan, till exempel:
Dags att ta fram rasp, vinkelslip, spackelspade, svinto och stålborste och gå loss på det här renoveringsobjektet, då.
Tjena på er.
"Nu ska jag göra mig vacker..."
måndag 23 juli 2012
Omstart på dagen, tack!
Ni vet, på studentspex, när man improviserat en sketch så långt det går - och det inte är roligt längre - då kan man begära omstart. Så får spexarna chansen att ta det hela åt ett annat håll och göra något bättre.
Jag skulle härmed vilja begära omstart av veckan, tack. Omedelbart! Av följande skäl:
- Det läcker dagvatten in i vår dyra, nya och fel-jävla-grävda avloppsbrunn, vilket leder till att det ständigt blir stopp i avloppet ut från diskbänken.
- x-boxen visar röd ring. För dem som inte vet vad detta betyder:
- Jag cyklade en extralång runda pga excessiv grillning i helgen och har nu ett skavsår där man strängt taget inte behöver ha skavsår...
- Det regnar och blåser halvstorm ute.
- Katterna vi passar åt farmor och farfar har lyckats bajsa ordentligt, regelbundet och rikligt. På hallgolvet varenda gång. Jag har bytt och bytt och bytt i lådorna, men inte hjälper det.
- Jag har inte vikt tvätt på två dagar och nu straffar det sig.
På grund av det dåliga vädret satt jag och byggde lego med pojkarna en stund på eftermiddagen. Efter ett tag insåg jag att jag hade byggt mig själv en liten semesterö i lego med stuga, soldäck och utedass, och placerat ut en massa hajar runt ön så inga obehöriga tillträder utan att jag först kommer och hämtar dem i min harpunförsedda legobåt.
Man behöver ju inte vara Freud direkt...
Nåja, dags för en hard reboot och sedan friska nya tag. Häpp, jävla häpp!
Jag skulle härmed vilja begära omstart av veckan, tack. Omedelbart! Av följande skäl:
- Det läcker dagvatten in i vår dyra, nya och fel-jävla-grävda avloppsbrunn, vilket leder till att det ständigt blir stopp i avloppet ut från diskbänken.
- x-boxen visar röd ring. För dem som inte vet vad detta betyder:
- Jag cyklade en extralång runda pga excessiv grillning i helgen och har nu ett skavsår där man strängt taget inte behöver ha skavsår...
- Det regnar och blåser halvstorm ute.
- Katterna vi passar åt farmor och farfar har lyckats bajsa ordentligt, regelbundet och rikligt. På hallgolvet varenda gång. Jag har bytt och bytt och bytt i lådorna, men inte hjälper det.
- Jag har inte vikt tvätt på två dagar och nu straffar det sig.
På grund av det dåliga vädret satt jag och byggde lego med pojkarna en stund på eftermiddagen. Efter ett tag insåg jag att jag hade byggt mig själv en liten semesterö i lego med stuga, soldäck och utedass, och placerat ut en massa hajar runt ön så inga obehöriga tillträder utan att jag först kommer och hämtar dem i min harpunförsedda legobåt.
Man behöver ju inte vara Freud direkt...
Nåja, dags för en hard reboot och sedan friska nya tag. Häpp, jävla häpp!
Etiketter:
FUBAR,
katter,
saker som går sönder,
träning,
väder
måndag 16 juli 2012
Hej och välkomna till tröttbloggen
Om jag klarar mig genom den här sommaren utan att bli helt koko i huvudet, så... (har jag att se fram emot en ännu intensivare höst. Sssch! Det pratar vi inte om nu!!) Bara för att så gott som allt man har att göra är spännande och roligt eller åtminstone mycket intressant så betyder det ju inte att man inte blir trött av det.
Just ikväll är jag slut som... slut som...
En snickers på ett bantningsläger.
eller...
Kicki Danielssons karriär.
eller...
Hoppet om att största delen av sommaren ska bli solig.
eller...
Lemoncurden på Ica efter Tinas matprogram.
eller...
Kul grejer att skiva i det här inlägget.
Just ikväll är jag slut som... slut som...
En snickers på ett bantningsläger.
eller...
Kicki Danielssons karriär.
eller...
Hoppet om att största delen av sommaren ska bli solig.
eller...
Lemoncurden på Ica efter Tinas matprogram.
eller...
Kul grejer att skiva i det här inlägget.
måndag 2 juli 2012
tisdag 5 juni 2012
Allmänt tillkunnagörande:
På förekommen anledning: Till alla telefonförsäljare, samt försäkringsbolag, pensionsbolag.
Attention:
Jag har aldrig, och kommer aldrig att köpa en vara eller tjänst som säljs via telefon.
Så ge upp.
Detta gäller även de företag där jag redan är kund, och som därför inte omfattas av Nix-tjänsten. Jag ändrar inga försäkringar, tjänstepensioner eller annat på det sättet.
Inte heller kommer jag att acceptera något som helst prova på-erbjudande, inte ens om detta erbjudande innefattar en naken Bradley Cooper inlindad i bladguld med en chokladmoussetårta på huvudet.
Slut på meddelandet.
Attention:
Jag har aldrig, och kommer aldrig att köpa en vara eller tjänst som säljs via telefon.
Så ge upp.
Detta gäller även de företag där jag redan är kund, och som därför inte omfattas av Nix-tjänsten. Jag ändrar inga försäkringar, tjänstepensioner eller annat på det sättet.
Inte heller kommer jag att acceptera något som helst prova på-erbjudande, inte ens om detta erbjudande innefattar en naken Bradley Cooper inlindad i bladguld med en chokladmoussetårta på huvudet.
Slut på meddelandet.
onsdag 2 maj 2012
Pucko-TV
Jo, jag har en del guilty pleasures när det gäller TV. Om jag hänger hemma och äter lunch tittar jag gärna på Project Runway eller Top Model. Det är som sockervadd för hjärnan. Färggrant, fluffigt och uppiggande. Eller också tittar jag på folk i England som tävlar om att få visa upp sina trädgårdar. Det är något fint i att se människor trimma plattkanterna med nagelsax.
Men på senaste tiden har stora delar av programtablån förvandlats till någon sorts kollektiv emotionell spya. Dokusåpa efter dokusåpa dyker upp, där det enda målet är att få folk att erkänna vilken bedrövlig röra de ställt till av sin ekonomi/sitt förhållande/sin kropp/sitt hem. Sedan ska deltagaren gråta riktigt ordentligt, och programledarna ska utföra någon sorts amatörpsykologi, och så kommer produktionsbolaget in med en stor lastbil full med pryttlar och bygger om och fixar till och städar och säljer...
Två, tre månader senare följer kvällspressen upp med intervjuer som avslöjar att paren gått isär, husen har brunnit ner och firman har kursat.
Det kanske är lika bra att införa Hunger Games på en gång. Jag tror det konceptet skulle ge höga tittarsiffror redan i morgon dag. Medieklimatet är definitivt redo. Istället för programmet "Älskling, du har blivit en tjockis!" kunde titeln vara till exempel: "Älskling, banta eller jag skjuter dig!" Istället för 100 000 på slutet, så får den nedbantade partnern överleva. Eller istället för "Du är vad du äter" kunde man införa "Du får äta det du dödar" och skicka ut ett par tröstätare i skogen med varsin slangbella och ett eldstål.
Jo, jag förstår att det är någons sorts motrörelse eftersom en hel del TV-produktioner har blivit så fantastiskt bra. Det började någonstans med dramaproduktioner som Band of Brothers runt 2000-2003 och efter det har många serier passerat sina storkusiner i spelfilmen med bättre manus, bättre karaktärsroller (speciellt för kvinnor) och minst lika bra scenografi och effekter.
Men ändå. Nu tar jag en TV-fri vecka eller två och tittar bara på sådant som kan ses på DVD:er. Åh, med undantag för Let's Dance, som barnen av någon anledning blivit besatta av och nu insisterar på att vi ska se tillsammans HELA FAMILJEN!!
Ska vi slå vad om vilken av kändisarna som nu ska vräka ut en bit privatliv i tidningen inför helgen så de kan skrapa åt sig lite fler sympatiröster? Sist var det Anton som var mobbare som ung och innan dess var det Läckbergs barndomstrauman...
Men på senaste tiden har stora delar av programtablån förvandlats till någon sorts kollektiv emotionell spya. Dokusåpa efter dokusåpa dyker upp, där det enda målet är att få folk att erkänna vilken bedrövlig röra de ställt till av sin ekonomi/sitt förhållande/sin kropp/sitt hem. Sedan ska deltagaren gråta riktigt ordentligt, och programledarna ska utföra någon sorts amatörpsykologi, och så kommer produktionsbolaget in med en stor lastbil full med pryttlar och bygger om och fixar till och städar och säljer...
Två, tre månader senare följer kvällspressen upp med intervjuer som avslöjar att paren gått isär, husen har brunnit ner och firman har kursat.
Det kanske är lika bra att införa Hunger Games på en gång. Jag tror det konceptet skulle ge höga tittarsiffror redan i morgon dag. Medieklimatet är definitivt redo. Istället för programmet "Älskling, du har blivit en tjockis!" kunde titeln vara till exempel: "Älskling, banta eller jag skjuter dig!" Istället för 100 000 på slutet, så får den nedbantade partnern överleva. Eller istället för "Du är vad du äter" kunde man införa "Du får äta det du dödar" och skicka ut ett par tröstätare i skogen med varsin slangbella och ett eldstål.
Jo, jag förstår att det är någons sorts motrörelse eftersom en hel del TV-produktioner har blivit så fantastiskt bra. Det började någonstans med dramaproduktioner som Band of Brothers runt 2000-2003 och efter det har många serier passerat sina storkusiner i spelfilmen med bättre manus, bättre karaktärsroller (speciellt för kvinnor) och minst lika bra scenografi och effekter.
Men ändå. Nu tar jag en TV-fri vecka eller två och tittar bara på sådant som kan ses på DVD:er. Åh, med undantag för Let's Dance, som barnen av någon anledning blivit besatta av och nu insisterar på att vi ska se tillsammans HELA FAMILJEN!!
Ska vi slå vad om vilken av kändisarna som nu ska vräka ut en bit privatliv i tidningen inför helgen så de kan skrapa åt sig lite fler sympatiröster? Sist var det Anton som var mobbare som ung och innan dess var det Läckbergs barndomstrauman...
måndag 9 april 2012
Bortskämda vuxna
Just nu är det en hel massa småbarnsföräldrar i övre medelklassen som piper om att det är skollov nu igen. Åååååh nej, då måste man ta ledigt från jobbet och vara med barnen! Så jobbigt! Senast igår hade Ann Söderlund en krönika i Aftonbladet som spann på just det temat. Hon tyckte att staten minsann borde ge småbarnsfamiljer fler semesterdagar, i princip så att man kunde sprida ut påsklovsresorna så det inte blev så trångt i backarna i fjällen.
Jag kände att jag kräktes litegrann inne i munnen.
Det är inte synd om Ann Söderlund.
Inte heller om de flesta av de föräldrar som piper mest. För de har faktiskt det tillräckligt bra som det är. Ofta hör jag det mesta gnället från familjer där det finns två föräldrar, där båda har jobb, en miljon prylar och där man sticker iväg på charter en eller två gånger om året "för det är skönt att komma iväg".
Jag blir sur. Jag tycker de är jävligt otacksamma. "Varför skaffar ni barn, då?" vill jag fråga. "Någon sorts egotripp?" För dessa familjer handlar det om en period på kanske tio års tid då man får offra litegrann för att barnen ska känna att de faktiskt har prioritet. Köpa falukorv istället för kravkött. Handla på H&M istället för Polarn och Pyret.
Jag hör däremot ingenting i media från de familjer som faktiskt har svårt att få till det. Där det finns en förälder (och bara en) som måste jobba heltid, annars finns det helt enkelt inte mat att ställa på bordet. Där det inte finns en farmor eller en morfar som tar ungarna till ridningen på lördagen "Så de får sova ut därhemma, det behöver de!" Där frågan om när påsklovet ligger i förhållande till snömängden i fjällen är helt akademisk, eftersom den överhängande frågan är om det finns pengar till vårskor eller inte.
Jag säger inte att det är ett måste för alla barn att vara hemma varenda lovdag på ett år. Finns det "fritte" att tillgå tycker de flesta barn att det är hur kul som helst att vara där.
Det jag protesterar vilt emot är sättet att se på sina barn - som om de vore något problem att hantera, något som måste fixas undan för att man ska kunna ha det bra som vuxen. Fult. Egoistiskt.
Men det förklarar ju en hel del av tendenserna i samhället just nu. Om man inte ens orkar sätta sig in i hur ens eget barn känner det, så har man förmodligen inte någon empati till övers för killen med flaskan på parkbänken heller.
Jag kände att jag kräktes litegrann inne i munnen.
Det är inte synd om Ann Söderlund.
Inte heller om de flesta av de föräldrar som piper mest. För de har faktiskt det tillräckligt bra som det är. Ofta hör jag det mesta gnället från familjer där det finns två föräldrar, där båda har jobb, en miljon prylar och där man sticker iväg på charter en eller två gånger om året "för det är skönt att komma iväg".
Jag blir sur. Jag tycker de är jävligt otacksamma. "Varför skaffar ni barn, då?" vill jag fråga. "Någon sorts egotripp?" För dessa familjer handlar det om en period på kanske tio års tid då man får offra litegrann för att barnen ska känna att de faktiskt har prioritet. Köpa falukorv istället för kravkött. Handla på H&M istället för Polarn och Pyret.
Jag hör däremot ingenting i media från de familjer som faktiskt har svårt att få till det. Där det finns en förälder (och bara en) som måste jobba heltid, annars finns det helt enkelt inte mat att ställa på bordet. Där det inte finns en farmor eller en morfar som tar ungarna till ridningen på lördagen "Så de får sova ut därhemma, det behöver de!" Där frågan om när påsklovet ligger i förhållande till snömängden i fjällen är helt akademisk, eftersom den överhängande frågan är om det finns pengar till vårskor eller inte.
Jag säger inte att det är ett måste för alla barn att vara hemma varenda lovdag på ett år. Finns det "fritte" att tillgå tycker de flesta barn att det är hur kul som helst att vara där.
Det jag protesterar vilt emot är sättet att se på sina barn - som om de vore något problem att hantera, något som måste fixas undan för att man ska kunna ha det bra som vuxen. Fult. Egoistiskt.
Men det förklarar ju en hel del av tendenserna i samhället just nu. Om man inte ens orkar sätta sig in i hur ens eget barn känner det, så har man förmodligen inte någon empati till övers för killen med flaskan på parkbänken heller.
måndag 12 mars 2012
Urmakare hitåt!
Ärligt talat, borde man inte få sjukskriva sig för tjall på den interna klockan? Min går helt fel just nu. Jag vet inte vad jag ska göra.
Normalt brukar jag, när som helst på dygnet kunna gissa tiden på någon minut när. Om jag vaknar till på natten så kan jag känna efter och tänka: "Aha, 05.47, då kan jag snooza lite." Ända sedan jag var barn och hade en alldeles särskilt otrevlig väckarklocka så har jag alltid satt mig upp en minut innan klockan ringer för att stänga av den.
Men nu, nu vet jag inte. Jag lyckas inte pricka in det. Jag speedar eller laggar. Först låg jag i morse och trodde att klockan var mer än den var och kunde inte somna om. Sedan somnade jag om alldeles för bra och vaknade av klockradion (som låter som ett brandlarm).
Är det någon som har förslag på åtgärd?
Nytt batteri?
Och var ska det i så fall insättas?
Är jag kanske laddningsbar?
Normalt brukar jag, när som helst på dygnet kunna gissa tiden på någon minut när. Om jag vaknar till på natten så kan jag känna efter och tänka: "Aha, 05.47, då kan jag snooza lite." Ända sedan jag var barn och hade en alldeles särskilt otrevlig väckarklocka så har jag alltid satt mig upp en minut innan klockan ringer för att stänga av den.
Men nu, nu vet jag inte. Jag lyckas inte pricka in det. Jag speedar eller laggar. Först låg jag i morse och trodde att klockan var mer än den var och kunde inte somna om. Sedan somnade jag om alldeles för bra och vaknade av klockradion (som låter som ett brandlarm).
Är det någon som har förslag på åtgärd?
Nytt batteri?
Och var ska det i så fall insättas?
Är jag kanske laddningsbar?
måndag 5 mars 2012
Tardis
Är det någon som minns i februari när jag hela tiden var mer stressad än jag behövde? Jag låg en hel vecka fel i min inre almanacka. Stressade runt utan anledning.
Så då lugnade jag ner mig.
Stort misstag.
För nu har tiden hunnit i kapp mig som någon sorts demon från Dr. Who och jag är EN VECKA FEL IGEN! ÅT FEL HÅLL!
Inte blir det bättre av att jag hitintills bara sprungit runt, runt i huset och skrikit: "Fan, fan, shit, shit, fuck, fuck, fuck!!" som en huvudlös höna.
Okej, de kanske inte skriker så. Men de skulle de nog göra...
Så då lugnade jag ner mig.
Stort misstag.
För nu har tiden hunnit i kapp mig som någon sorts demon från Dr. Who och jag är EN VECKA FEL IGEN! ÅT FEL HÅLL!
Inte blir det bättre av att jag hitintills bara sprungit runt, runt i huset och skrikit: "Fan, fan, shit, shit, fuck, fuck, fuck!!" som en huvudlös höna.
Okej, de kanske inte skriker så. Men de skulle de nog göra...
(fuck!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







