Stressa in våren

Förmodligen är det ljuset som gör det. Eller det faktum att årstiderna inte riktigt varit normala under 2014 (heller). Det kan också bero på den långa, sammanhållna ledigheten under julen. Eller att vi redan i augusti uppmanades boka julbord och i november skulle vi boka sommarresorna. Det är svårt att avgöra.

Men folk har under nyårsveckan varit mer stressade än någonsin förr att bara städa undan och bli klar med julen! redan på juldagen såg jag den första bilden på ett knippe tulpaner på ett rent köksbord med texten: "Så var julen undanstädad för i år! Välkommen våren!"

Det vore verkligen intressant att få någon sorts instagram-statistik på hur många bilder som taggades med #tulpan eller #vår första veckan i januari... men jag gissar på många. Väldigt många.

Problemet är förstås bara det att hur mycket vi än tjuvstartar med tulpanerna så blir det inte vår snabbare för det. På samma sätt som det egentligen inte blir semester bara för att man sliter fram grillen och korkar upp rosévinet.

Själv har jag raskat på och börjat med Julen 2.0, så jag hinner med den innan jag börjar jobba den åttonde. Den första omgången amaryllis har vissnat, men fyra nya kommer att slå ut i morgon. Och jo, jag har kastat en första omgång textiler i tvätten, men eftersom jag nu är rätt gammal och har lager på lager av allting så har jag bara bytt ut dem mot en ny uppsättning. Och en ny uppsättning julprydnader. Så jag gör tvärtemot och pressar in en extra jul istället.

Jag gissar att jag kommer att hinna tröttna på att vänta på vårvärmen ändå, även om jag håller på traditionerna och låter granen vara kvar till tjugondan. Den har trots allt inte ens börjat barra, trots att jag i morse fick hala ut inte färre än två katter under julgransmattan, där de gjorde sitt bästa för att välta hela alltihopa.

Postjullistan

Det här har varit ett år som förmodligen kommer att ta månader för mig att summera och utvärdera - 2014 - jag har levt i intressanta tider, kan jag väl bara säga. Men efter gårdagens ganska politiska inlägg tänker jag slappna av med en lista för att sammanfatta julen. Den som vill följa exemplet, varsågod: copy/paste.

1. Hur såg julen ut hemma hos dig? Minimalism eller glitter och bling?
Julen hos oss var ganska färggrann, men jag har känt att jag nog lagt ner det mesta av krutet på ett enda rum, det vi mest vistas i. Där gick jag "all out" med färgade julgransljus, stor, riktig gran, fårskinn och hembroderade dukar (inte av mig, herregud, har väl talangfulla släktingar till sådant).

2. Har du gjort något av för att hjälpa en annan människa (utanför familjen) i jul, eller utfört någon form av välgörenhetsarbete?
Ja, det kan man säga. Fast jag vet inte ännu om det gjort någon nytta - jag har försökt nå en elev som jag vet har en svår situation under lovet och bett hen att höra av sig till mig för att få hjälp om det behövs. Jag har strött meddelanden lite varstans, men vet inte än om de hittat fram. Håller tummar.

3. Vad har varit vackrast i jul?
Himlen ikväll var otroligt vacker under de brutalt kalla sista sekunderna innan solen gick ner. Den kallaste av kalla gröna färger, en sådan som människor förr måste ha sett på med skräck och fasa inför natten. I brist på bild på den, så lägger jag in årets vackraste julblomma.

4. Största nyheten under julen?
Var väl egentligen en ickenyhet, eftersom det inte blev något nyval. Fast eftersom jag förutspådde den här utgången vid allehanda julsamlingar för mer än en vecka sedan så är det förstås skönt när man har rätt...

5. Främsta sysselsättningen under julhelgen har varit:
Sömn och bokläsning, tack och lov. Jag var i akut läge för att vila upp mig och bli frisk, och kallt väder och vänner som kommit hit istället för att vi åkt till dem har gjort min julhelg lugn. Sedan har jag också skrivit själv, och det är en sådan lycka och glädje att det knappt går att beskriva.

6. Inför nyårshelgen hoppas jag:
Att det blir en liten aning varmare! Dataspelande barn måste ut och rastas innan de blir alldeles letargiska. Efter påtvingad utevistelse igår kom äldste sonen in med bleka fläckar på kinderna som nästan var förfrusna, så där fick vi inga föräldraplus direkt. Men frisk luft och sol verkade ju vara en bra idé, och det blev i alla fall ingen bestående skada i huden...

Oskrivna regler

Om ni tittar på bilden, vad ser ni då?

En av årets stora snackisar? (tänker på trillingnöt-gate) Nyttigt och onyttigt fika? Saker de flesta har hemma under julen?

Ja, alla dessa saker är förstås rätt, men det jag anser att ni tittar på är en oskriven regel. Man får inte äta av det undre lagret förrän någon kastat sig på granaten och ätit romrussinet i det övre, och man får inte öppna den (mycket godare) ljusa Paradis-asken förrän Aladdin är slut. Så är det bara.

Jag antar att det här är en sådan där regel som mina barn kommer att få med sig hemifrån och göra sig lustiga över. Den är rätt fjantig. Inte alls sådär bra som att man låter en person med bara en vara i korgen gå före i kön när man storhandlar, eller att man inte ringer till någon före klockan 10 på morgonen på helgerna eller efter klockan 10 på kvällen på vardagar.

Förmodligen får jag göra något drastiskt i fråga om Aladdin-asken. Just nu står det mellan att lägga de kvarvarande godisarna i botten på en stor kopp och hälla varm mjölk på, eller att låtsas som om likörkaramellerna är tändvätska och skicka in lådan i kaminen.

Nästa år kanske jag rentav INTE köper en Aladdin-ask. Så slipper jag problemet helt. Men det vore ju verkligen att bryta mot traditionerna.

Gåvomonopol

Julledigheten har inletts och alltså finns det nu inget att skylla på för att inte blogga. Så... ja - här kommer då julens första inlägg som handlar om något mycket tidstypiskt. Företagsgåvor och den man som nu definitivt monopoliserat den nischen. Vem jag talar om? Allas vår mysfarbror och Tv-kock Leif Mannerström.

Det började så smått redan förra julen, då Mannerströms gåvobrev gåner två dök upp hos oss och vi genom det förärades ett antal mycket användbara serveringsskålar och ugnsformar. I år fortsätter trenden med ett brev som vi beställde en stekpanna från och så detta:

Ett dessertset med sex skedar och en tårtspade, och så Mannerströms nya kokbok.
















Det intressanta i detta paket är kanske den väldigt old school-aktiga stilen på recepten. Under en lång stund var jag rätt exalterad över att se klassiska recept samlade på rad... Biff a la Lindström, gratinerad hummer, Wallenbergare och pannbiff med lök. Det är nämligen svårt att hitta dessa klassiska recept i en och samma bok. De flesta kändiskockar vill sätta sin egen "spin" på klassikerna, eller också får man leta i någon gammal, gammal kokbok som innehåller mått och råvaror som inte riktigt går att översätta till moderna förhållanden.

Sedan flinade jag i mjugg åt det faktum att mattrenden pekar åt ett håll som inom kort kommer få hela SoFo att osa blodpudding och strömmingslåda och kåldolmar. Och till sist blev jag lite orolig för att den där väldiga svenskheten hos alla rätterna kommer att användas i något sorts matbacklash där vissa mer...äh, begränsat tänkande personer börjar använda maten som en del av argumentationen för vilka som hör till och inte... ni vet, "kan man inte äta plommonspäckad fläskkarre så är man inte svensk!"

Till sist bestämde jag mig för att inte oroa mig för saker som ännu inte hänt, lära mig hur man gör makaronipudding på kallrökt lax och bara gratulera köksmästar'n till god marknadsförning och snygg nischning. Och så får vi se när stekpannan anländer.

Medan jag sov

Om ens katt får epilepsi och man blir biten av denna katt - ja, då får man en riktigt rejäl antibiotikakur på rekordtid av vården. Och av denna antibiotikakur så blir man (jag) trött. Inte bara lite hösttrött, utan näst-intill-medvetslös-borde-jag-verkligen-köra-bil-?-trött. Jag har släpat mig till jobbet, hem från jobbet, bönat och bett barnen om att lägga sig tidigt och sedan rasat i säng klockan nio på kvällen.

Så, om någon av er noterat min bloggfrånvaro så vet nu nu orsaken. Jag kunde helt enkelt inte hålla mig vaken nog för att skriva en endaste rad.

Medan jag sov, så har det tydligen blivit jul. Åtminstone om man tror på skörden av alla tidningar som jag inte orkat läsa och som jag nu tar tag i i samlad klump.

Den övergripande känslan av årets trendjul är att den är lite murrig. Dov. Och tack och lov för det, säger jag. Som jag har väntat på att det där kritvita juleländet skulle gå över. Det ska bli intressant att diskutera den lilla perioden i svensk designhistoria med barnen så småningom, när den vitklädda granen skulle stå bredvid den vita soffan i det kritvita vardagsrummet.

I år känner jag istället att jag kan gosa ner mig i nyanser som inte alls är blanka och skarpa, utan lite dämpat röda, grå, elfenbensvita, dalablå och plommonlila. Det känns fint och avslappnat.

Jag blev i själva verket så avslappnad av tanken på en murrig och mysig jul att jag ville dricka glögg. Men jag tänker hålla mig till första advent. För jag har bestämt att min dova, dämpade jul också ska hålla på traditionerna och inte tjuvstarta med något.

Det blir extra enkelt nu när man inte behöver städa så himla noga för att hålla juldekorationerna vita och fräscha.

Klackar och en klänning

I morgon blir en dag modell längre, som avslutas på kvällen med musikuppträdande och julbord med elever. Som ni, som hängt med här under hösten har märkt, så får det gärna bli jullov nu. Vilken sekund som helst. Jag har jobbat hårt, jag är trött och ser fram emot många dagar med bjudmat och kompishäng och bio och spel med ungarna och tid med min man där båda är vakna och julklappsbyten och vinterpromenader och film och böcker och allt annat trevligt man kan komma på.

Innan dess måste jag först leta rätt på en klänning och ett par snygga skor. För idag stötte jag på ett förvånande stort antal elever som undrade om inte fröken skulle ha på sig finkläder i morgon eftersom det är julavslutning.

Den biten med att vara lärare hade jag glömt. Att man då är en del av juldekorationerna. Som någon sorts julgranskula i jätteformat.

(Valde denna julgranskula pga mönster och pga av att min klänning förmodligen kommer att vara en köpt i en affär som har samma namn som ett land där man gillar kor och har elefanter och curry)

Det fick mig att tänka på två bloggar jag läst idag - och främst kanske då på Astas svar på Lady Dahmers blogg om komplimanger. I korthet svarade Asta på det faktum att komplimanger kanske inte alltid beror på en könsstrukturell ojämlikhet och att man kanske bara vill vara fin ibland. Och jag tänker också att man ibland måste klä upp sig av ren uppskattning. Som när någon tar sig tid att fixa ett fint julbord, till exempel.

I övrigt så fick min man hem present från sin chef idag.

Jag gillar verkligen min mans chef.

Triss i juleljus

... i vårt hus:

Trevlig advent på er!

En shoppingtur på tusen

Egentligen har jag ju länge varit tveksam till att shoppa något alls. Under förra året hade jag ett totalköpstopp på fem månader, då det enda jag handlade var matvaror och hygienartiklar och året före det körde jag samma sak i nio månader. Det gick ju hur bra som helst. Jag gick inte naken, och biblioteket utnyttjades flitigt. (ni kommer kanske också ihåg att jag gjorde undantag för födelsedagspresenter åt folk och för nya kläder till växande barn - så omgivningen inte behövde lida...)

Men idag skulle jag trots all shoppingambivalens ut och handla julklappar - dessutom i vår lilla stads centrum, för att stödja den levande handeln på glesbygden och så. Jag såg inte direkt fram mot upplevelsen. Jag förväntade mig trängsel och elände och svettiga stunder i köer.

Så blev det inte.

Så blev det inte alls!

Istället hade tydligen hela stadens befolkning tagit ett gemensamt beslut att stanna hemma och titta på skidskytte eller åka till monster-mega-köpcentrum, för det var nästan folktomt. Jag gled fram från affär till affär medan snö singlade ner i stora, tussiga flingor från skyn, gick rakt fram till disken då jag ville betala och stod i lugn och ro medan affärsbiträdena gjorde extra vackra paket med superkrusedulliga snören som man aldrig får till hemma. Och så bjöd de på glögg och saffransskorpor och höll upp dörren då jag gick. Ja, utom på Systembolaget, förstås. Där bjöd de inte på något.

Nu undrar jag om det är ett tecken? Ska jag börja shoppa mer? Hm, värt att fundera på.

Jo, och sedan provade jag alla julklänningar när jag kom hem också. De satt perfekt och till och med lite väl löst i några fall. Så av detta drar jag slutsatsen att jag borde göra följande under julen:

Shoppa.
Äta. Mycket.
Gå på fester i fina kläder.

Okej då! Inte ska jag väl gå emot så tydliga tecken.

Surungar och nätshopping

Just nu är det den här minen som möter mig ovanför skärmen:

Jag sitter och försöker övertala yngste sonen att göra bokstavsläxan. Hittills har han tappat pennan (med flit) på golvet 48 gånger, boxat vilt på en kudde, lipat 22 gånger, kastat bort suddet fyra gånger, sagt att han har tråkigt 100 000 gånger och petat sig i näsan med ett avhugget zombiefinger från skämtlådan.

Vi är inte helt överens.

Det fåniga i sammanhanget är att han satt inne hos sin farfar idag och ritade fina bokstäver på ett papper i timmar i sträck. Men så fort de ska göras i en skrivbok... nä, då är det stopp.

I övrigt börjar jag känna viss tidspanik inför julklappsshoppingen. Jag får ta till nätet, bara rå-dum-beställa från alla shoppar jag kan hitta och hoppas på att allt hinner hem.

Så där har ni min kvällssysselsättning.

Om bara de här barnen går och lägger sig någon gång ska jag också sätta mig och slå in de klappar som jag faktiskt drog hem redan i juli när en viss leksakskedja hade rea. Skrattar bäst som skrattar sist, sa hon som tänkte på julen när det var 28 grader varmt...

All in

Vi är med stormsteg på väg mot julen. Har det undgått någon? Det hade faktiskt undgått mig en aning. Jag har inte haft så mycket julstämning, mest på grund av en sjuk massa jobb och ett väder som mest påminde om...ja, vår. Men nu är det dags.

Jag går lika all in på julen som det mesta annat. Jag vet att många vägrar jul av olika anledningar - den främsta verkar vara att man känner lyckopress. Allt ska vara det där svåruppnåeliga "perfekt", vilket medför ångest över mat, klappar, barn som inte tindrar nog med ögonen och diverse familjemedlemmar som grälar, super eller båda sakerna i kombination.

Men är det något jag vägrar, så är det att vara någon sorts "forna julars spöke" och förknippa den kommande julen med sådana jular som inte varit bra. Vilket trams! Finns det någon fördel med att vara vuxen så är det väl att bestämma själv hur man vill ha det. Så jag slänger härmed in en brasklapp för att faktiskt våga se fram emot julen. Var modiga. Det kan ju bli bra.

Här har ni min plan (a la Adolphson och Falk)

Jag är en lugn person
med takt och ton
måttfull och balanserad.
Jag är tyst och still
och det ska mycket till
innan jag blir exalterad.
Men jag har en last
som håller mig fast
i ett järngrepp varje vinter.
När året är slut
och snön ligger djup
och slädarnas medar slinter.

Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar,
glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar,
vill jag ha mer.

En show glöms bort
om den bara visar opp
effekter som man knappast anar.
Så ge mig trettio grader kallt,
tomtar överallt
och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus,
tusentals ljus,
kulörta kulor i drivor,
bjällerklang
som ackompangemang,
på alla julens skivor.

Jag vill ha mer jul ...

Ge mig en svårknäckt nöt,
sötare gröt,
djupare dopp i grytan,
glittrigare glim
och grötigare rim
och mer Arne Weise i rutan.
Jag vill ha rymligare säck,
segare knäck,
fetare fläsk från grisen,
krimsigare krams,
längre långdans
och raskare räv på isen.

Jag vill ha mer jul ...

En blogglånad jullista

Ingen tid för att hitta ett eget ämne idag, lille sonen fyller år! Lånar istället en bloggfrågelista från "Sammelsurium".

Har du druckit säsongens första glögg än?

Japp, med hjortronsmak. Den var lite onödigt saft-lik.

Gillar du att köpa julklappar?

Ja, det gör jag. Främst åt barnen. Jag försöker hitta saker till de vuxna som de aldrig köper åt sig själva. Men jag är inte familjens mästare på julklappar, det är maken.

När brukar du julpynta?

En liten vända när det är dags för advent (gardiner, ljusstakar, osv) och sedan på allvar samma dag som skolan slutat. Granen kommer in högst en vecka före jul.

Köper du mer julpynt för varje år?

Jag köper något nytt varje år, men slänger eller ger bort det gamla. I år har jag köpt turkosa adventsstjärnor som var jättefina, men lite för otraditionella. De åker förmodligen ut nästa år.

Hur klär du granen?

Tillsammans med barnen, och därför får estetiken stryka på foten för deras idé om hur en gran ska vara.

Hur firar du jul?

Min favoritdag är egentligen juldagen, för då är all mat lagad, och ungarna är fullt sysselsatta med julklappar och jag får sitta ifred och bara käka godis och läsa eller titta på film. Men. På julafton får barnen julklappar direkt på morgonen (anglo-style) och leker med dem. Vi äter skinkmackelunch, och går sedan över till svärisarna för traditionell och alldeles för stor julmiddag följd av paltkoma och julklappsbyte. På kvällen tittar jag på någon översentimental film under filt i soffan, det är tradition.

Julens "måste" på julbordet?

Köttbullar, hemlagade. Skinka, men bara en skiva eller två, och sedan svärisarnas omelett. Prinskorv. Sedan är jag nöjd.

Vilken är den bästa julfilmen?

Fanny och Alexander ser jag ALLTID, men den handlar ju egentligen inte bara om julen. Annars är jag töntigt förtjust i National Lampoons Christmas Holiday.

Bästa julgodiset?

Chokladtryffel. Och ischoklad, fast jag blir illamående efter två bitar. Lite sådant får man leva med på julen.

Vad av allt juligt kan du vara utan?

Julöl. Isch.

(Följer här Blondies tillägg till listan)

Bästa julåt?

Love it.

Resultatet

Idag får man väl ändå lov att säga att julledigheten är över? Tjugondag Knut i all ära, men det är mera ett sådant där skäms-datum om man glömt ta ner adventsljusstakarna än en helg att fira. Undantagstillståndet är över och i morgon ska barnen dessutom transporteras till skola i vanlig tid.

Så jag gick tillbaka och utvärderade mina mycket måttlig julönskningar för att se hur resultatet blev. Här är de - önskningarna i kursiverat. Jag önskade mig att jag:

... ska få äta god mat i rätt måttlig mängd och inte faller för frestelsen att vräka i mig en massa fett och salt som förstör magen ända fram till trettondagen.

Det gick bra. Mycket beroende på att yngste sonen inte får äta så gott som något onyttigt alls eftersom ingen fortfarande vet om han har njursten, gallsten eller annat magjävelskap. Och då sympatibegränsade sig hela familjen utan pip.

...får slippa tillbringa tid på barnakuten.

Ja, tack och lov. Akutmottagningarna var dessutom överbelastade under helgerna här omkring, så jag hade i princip behövt tappa en eller annat kroppsdel för att övertalas att åka dit. Förmodligen knappt då. (Nä, skit i det, vi lägger armen i frysen så tinar vi upp den efter nyår. Den håller sig.)

...får slippa extremväder och endera hållet och kan ta några lugna vinterpromenader ensam.

Ja, det gick mycket bra, det.

...under dessa promenader får möjlighet att tänka efter och reda ut en hel del av sådant jag inte haft ork att reda i under hösten.

Tänka efter i lugn och ro, ja, komma fram till något vettigt - nej. Dessvärre. Jag får lita på att några av problemen "självläker" utan min inblandning.

...har ordentligt med tid att läsa sådant som är hysteriskt intressant men inte helt lätt lära sig (igen). 

Oh, det gick också bra. Roligt är det också.

... får ha barn som inte slåss på allvar mer än en gång/dag 

De har varit ganska sams, faktiskt. Det var bara under den första dagen på lovet som jag funderade på att ta den ene och slå den andre med.

...får ha katter som inte ramponerar julgranen helt och inte äter presentsnören

Nja, de skalade de nedersta grenarna ganska rejält. Och de åt snören, båda två. Men de kom ut i kattlådan. Det roligaste var kanske när jag slängde ut granen och katterna alldeles översiggivna stod och stirrade på granliket ute på terassen.

...får ha en man som vilar ut ordentligt och INTE vrickar till vare sig ryggen eller knäet, vilket annars brukar vara standard så snart han är ledig.

Det funkade fint.

...inte får vinterkräksjukan.

Där klarade jag mig också!

Så, på det hela taget: ett lyckat resultat. Det gäller att lägga ribban på lagom nivå, tydligen.

Ätbara klappar

Idag har vi passat på att göra lite ätbara klappar. Pojkarna har första-dagen-på-lovet-ångest och vill göra allt de har planerat för 18 dagars ledighet NU GENAST och samtidigt och blir därmed osams hela tiden. Det är lika bra att hålla dem sysselsatta med saker som att skära grönsaker.

Jag blir själv mer och mer förtjust i presenter som går att äta. Inte presentkort på deli och sådant - nej, för dem glömmer jag ständigt att lösa in. Och inte Aladdin. (Eller fan, där ljög jag. Det har aldrig någonsin lämnats en chokladask oäten i detta hus). Men sylter och safter och praliner och vin och inläggningar och torkad renskank och pepparsalami och shortbread biscuits och téer och mysko kaffesorter och sådant i lådor och fina korgar och cellofan och så.

Sådant föredrar jag oändligt mycket mer än någon glaspryl som man måste hitta en plats för efter jul (eller lägga undan på vinden och sedan komma ihåg att ta fram nästa gång givaren kommer på besök).

Och jag tycker också om att ge bort mat. Speciellt till sådana som redan har "allting".

Idag har vi hittills gjort chiliolja och pickles och sylt och ska snart ge oss på att chokladdoppa lite pepparkakor. Där är det viktigt att chokladen motsvarar halva mängden av den slutliga produkten ;-)

Men först lite mer fika åt oss. Vi har också hunnit med att leka upptäcksresande ute i snön. Det tär på krafterna, sådant.

Burkar i väntan på dekoration.

Julönskningar

Det börjar bli komplicerat att önska sig saker till jul. Inte bara saker och ting som man kan lägga i paket, utan också sådant man önskar ska hända. Många av önskningarna har "udd i svansen" och blir inte alls som man tänkt sig. Man önskar sig snö på julafton, till exempel, och det snöar så mycket att man inte kan ta sig utanför dörren och missar släktjulen. Eller man önskar verkligen att få träffa en vän under julen man inte sett på länge, och hen lyckas också komma - och smittar hela familjen med vinterkräksjuka.

Usch, nä. Jag törs inte.

Men jag kan kanske dela med mig av mina förhoppningar inför julen?

Mina för hoppningar för julen är att jag:

... ska få äta god mat i rätt måttlig mängd och inte faller för frestelsen att vräka i mig en massa fett och salt som förstör magen ända fram till trettondagen.

...får slippa tillbringa tid på barnakuten.

...får slippa extremväder och endera hållet och kan ta några lugna vinterpromenader ensam.

...under dessa promenader får möjlighet att tänka efter och reda ut en hel del av sådant jag inte haft ork att reda i under hösten.

...har ordentligt med tid att läsa sådant som är hysteriskt intressant men inte helt lätt lära sig (igen).

... får ha barn som inte slåss på allvar mer än en gång/dag

...får ha katter som inte ramponerar julgranen helt och inte äter presentsnören

...får ha en man som vilar ut ordentligt och INTE vrickar till vare sig ryggen eller knäet, vilket annars brukar vara standard så snart han är ledig.

...inte får vinterkräksjukan.


Jag tycker det är fullt resonliga och uppnåeliga förhoppningar. Den som lever över den 21:a december får tydligen se.

Balls Galore

Appropå:

Gran - steg 1

steg 2

D I S N E Y ! ! !









e



Det här med sparsmakad minimalism är inte så stort här i huset.

Att inte tro på någonting - eller allting

Så här års dyker den sedvanliga debatten om hur religiös julen ska vara upp. Vilka sånger ska man sjunga i luciatåget? Kan man ha julavslutning i kyrkan eller inte? FÅR man gå i kyrkan på julavslutning fastän man inte tror på en kristen gud? Och 300 andra frågor som folk kan bli osams över och debattera på nätet och under fikarasten på jobbet.

Jag gör mitt bästa året runt för att inte tro på någonting - men att vara öppen för allting.

Ju äldre jag blir, desto omöjligare blir det att vara till 100% säker på att någonting är "rätt" eller "sant". Speciellt då det gäller vad folk tror på. Jag kan inte se någon jätteskillnad mellan dem som har en djup kristen tro eller dem som helt och hållet håller sig till vetenskapliga förklaringar till allt. Båda grupperna har gjort ett val som faktiskt kräver en ordentlig ansträngning. Det är lika svårt att aldrig tvivla på att "det finns en vetenskaplig förklaring till allt" som det är att aldrig tvivla på att "Gud har en mening med allt".

Vad jag är hyfsat säker på att är att människan behöver sina ritualer. Vare sig det handlar om att sjunga "Gläns över sjö och strand" eller inte äta fläskkött eller alltid sitta vid samma plats på lunchen eller be aftonbön eller äta Tacos på fredagar. Vi behöver våra ritualer för att känna att vi har någon sorts kontroll över det kaos som livet är.

Så jag tänker göra som jag alltid gör. Fira jul med de "ritualer" jag bestämt mig för att fästa vikt vid. Och samtidigt försöka respektera alla andras val.

Vilken färg har julen?

För dig, alltså? Jag menar inte mode och trendmässigt - för där hänger jag inte med alls. Jag vet inte hur julen ska se anno 2012.

Nä, jag menar: vilken färg har din jul, när du tänker dig den?

Lugn och vit, som backe efter backe med nyfallen pudersnö?

Midvinternattsblå som en långsam promenad hem från julbordet?

Traditionellt röd och varm?

....eller gyllene?

I mitt huvud har julen nästan alltid den sistnämnda färgen - underligt nog. För jag tror aldrig jag har pyntat en gran med guldkulor, jag har aldrig på mig ett guldsmycke (förutom vigselring) - på det hela taget tycker jag att det där med guld är lite...överdrivet.

Så varför är alla mina tankar om julen lite guldpudrade?

Jag tror det beror på ljusen.

En av de absolut mysigaste saker jag vet, är då jag går runt i huset mitt i svartaste julnatten och ljuset från adventsljusstakar och stjärnor ger allt lite svagt, gyllne ton. Eller då man kommer hem på kvällen och ser julbelysningen på husen - också guld mot djupblått och svart.

Nu, i LED-lampornas tidevarv gäller det att vara lite försiktig. Det gäller att inte köpa för starka och för vita lampor. I alla fall om man som jag, vill förgylla omgivningen lite extra på julen.