Att anta saker

För en dryg månad sedan bestämde jag mig för att jag var färdig med det här med köpstopp och kände lite längtan efter att handla något fint åt mig själv. Sedan tog det ytterligare en månad innan jag lyckades rensa ur garderoben och ta mig iväg till en affär... men det är en annan historia. I samma veva återupptäckte jag en butikskedja som inte finns just i vår stad och som jag därför inte shoppat i på länge. Jag vill helst inte göra reklam i bloggen - men vi kan ju säga att namnet börjar på I och är detsamma som på ett varmt land med många kor i. Get it? Klart ni gör.

Hur som helst, efter den mycket lyckade shoppingturen där allt jag provade passade och två tredjedelar av samma plagg satt riktigt bra (hur ofta händer det?) så lade jag in allt i garderoben och insåg att jag tydligen inte längre på ett vettigt sätt kan säga något om min egen klädstil. Om jag för ett halvår sedan fått frågan: "Hur är din klädstil?" skulle jag förmodligen svarat: "Ganska neutrala färger, mycket basplagg och inte så mycket mönster."

Men när jag tittade in i garderoben såg det i själva verket ut så här:

 

...alltså väldigt mycket färger och mönster. Jaha.

Det var en sådan där liten miniuppenbarelse - jag är alltså inte som jag trodde på den punkten. Vad mer är det som inte stämmer, som jag bara antar om mig själv?

Jag har alltid antagit att jag inte gillar dansband och/eller jazz. Stämmer inte det?

Jag har alltid antagit att jag inte gillar tycker män med mörka ögon är snygga. Stämmer inte det?

Jag har alltid antagit att jag inte tycker om fläskkorv och surströmming. Stämmer inte det?

Jag har alltid antagit att jag passar bäst i mörkt hår. Stämmer inte det?

Jag får helt enkelt ta och ta en liten titt på några områden i taget i mitt liv och utvärdera dem litet. Det kanske är dags för det nu, när jag snart är vuxen på riktigt, som några påpekade efter min födelsedag.