Just Köpings stadsvandring har två stora fördelar: delar av den dramatiseras av skådespelare från lokalteatern och den är nästan gratis. Snacka om samhällstjänst åt höger och vänster och kultur och kommun och historia och kultur... Även om man (som jag nog måste säga att jag ) är välbekant med den västmanländska historien så till den grad att det inte ofta är några nytt som presenteras, så är det roligt att se främst barnens reaktioner på det som berättas. Och också att se sin egen stad lite utifrån.
Hagateaterns skådisar skildrar ett blodigt mord på hustruplågare. Här tar grannfrun hand om kniven.
När jag faktiskt har tid att titta på Köpings centrum så är det alltid kul att se hur hälften av centrum är ren funkis, och andra hälften är modell marsipantårta/marängarkitektur.
Ikväll ska jag gå nästa visning, av Santa Karins Örtagård, i närbelägna medeltidsstaden Arboga. Klosterträdgård och örter som medicin. Återkommer med mer om det i morgon.
Ditt jobb låter alltid så roligt! Fast det är ett slit att vara sin egen, jag är för feg för det, så då får jag finna mig i att ha det jobb jag har...
SvaraRadera