Äventyrligt

Inte ett blogginlägg på nästan två dygn, men fy vad slarvigt av mig! Nej, då - ni får ursäkta, men ni har blivit negligerade med flit eftersom vi varit på minisemester till äventyrsland. Nu är vi hemma och räknar blessyrerna. Det blir gärna sådana när man ska hänga på två söner över hinderbanor och i karuseller och båtar och linbanor och hopptorn och klätterväggar.

Maken klarade sig hyfsat bra med endast två smalbensblessyrer eftersom det satt en stålkant väldigt illa till i den lilla berg-och dalbanan. Äldste sonen ramlade nerför ett hopptorn och gjorde illa nacken och ett finger, och yngste sonen gjorde illa foten på något sätt som han inte minns. Eventuellt var han trött i fötterna:

Bär mig, mamma!



Själv har jag sår på smalbenen (samma jäkla kant!) blåmärke på armbågen och en lilltå som kanske är lite bruten. Det kan bero på att eftersom maken är utsedd man-för-vattenaktiviteter så är jag kvinna-som-jagar-barn-i-svåra-utrymmen.

Egentligen ska jag inte göra sådant här:

 

Men jag återupptäckte min kärlek till klättring och klätterväggar, faktiskt. Synd att jag inte har lite fler timmar i veckan att hitta någonstans att göra detta... 

I alla falla var vi mycket nöjda med den lyxen som är att vara på sådan plats när de flestas semestrar är slut och det är risk för regn. Inte en kö på hela tiden. Inte en enda.

Det tar jag gärna en halvbruten tå för.