Intresse-besatthet-sektbeteende

Nu så här i valets efterdyningar är det lätt att se exakt hur djupt det politiska intresset verkligen går hos folk. Inte minst på Facebook går diskussionerna höga och hur bemötandet av åsikter har varit debatteras lika högt som åsikterna själva. Och tonen facebook-"vänner" emellan har onekligen varit hård på många ställen. För att inte säga brutal. Jag tror att det intensiva debatterandet har puttat oss raka vägen från intresse till besatthet och i vissa fall nästan rakt ner i sektbeteende.

I mitt lilla distrikt kunde man dessutom läsa att hela 17% röstat på SD och bara 0,7% på Fi. Det är inte uppmuntrande på något sätt, men jag tröstar mig med att det finns en stor del äldre personer som röstat härute och de har varit den främsta målgruppen för ett visst parti. Som utlovat ordning och reda och högre pensioner. Pft.

Annars håller jag i SD-frågan helt med Henrik Schyffert i hans krönika idag i Aftonbladet:  http://www.aftonbladet.se/debatt/article19538256.ab Vi får väl se hur rebelliska och farliga inte  de verkar när de är upp till nacken begravda i motioner om antibiotika i importerat kött och rapporter om wireräcken på landsvägar och regler om EU-finansierat kulturstöd. För som riksdagsparti så är det inte bara de frågor man gick till val på som ska hanteras.

Men hela valdebatten har också fått mig att fundera på om vi inte blivit en kultur som förutom allt det andra också tycker att det är fint att bli besatt av saker? Folk uppför sig inte riktigt normalt när det gäller sina hobbies, till exempel. Jag tänker inte peka ut några speciella, men se gärna exemplet i klippet:

 

Jag kan inte riktigt minnas att mina föräldrar fick ett bryt om de en kväll blev förhindrade att sticka/handarbeta respektive åka till kolonilotten (minns att detta var på 1900-talet) men nu så ser jag hela tiden vuxna människor som får hela veckan förstörd om de missar sitt yogapass eller en trädgårdsvisning eller en korpmatch eller ett LAN. När blev det så himla creddigt att förlora all förmåga att kontrollera sitt beteende?

Nästa fråga är hur detta kommer att påverka folks förhållanden till varandra. Kommer vi alla inom kort att vara tonårsidols-besatta av varandra? Jag ser ju tecknen hos vissa nykära vänner, som skickar så himla många glittriga hjärtan och cheesy citat till varandra att jag allvarligt funderar på att bara avfölja dem ett tag.

Och ja, jag kastar nog sten i glashus nu. För jag är precis lika benägen att nörda ur totalt på saker. Som CollegeHumor, till exempel. Se exempel ovan.